De larmade flera gånger

Tidigare i höstas kunde Folkbladet berätta om att en person tagit sitt liv på ett av kommunens boenden. Händelsen har utretts enligt lex Maria och lex Sarah och anmälts till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). I rapporten fastslog utredarna att "detta kan hända igen".

Två av de som försökt påtala riskerna kan vi kalla Pontus och Julia. Pontus jobbade på det aktuella boendet fram till tiden innan personen tog sitt liv, Julia har jobbat på boendet i flera år och jobbar fortfarande kvar. På boendet placeras personer med psykiatriska diagnoser, och de bor i egna lägenheter. Personalen har ingen behandlande funktion, utan ska se till att människorna som bor där klarar sin vardag.

Men med brist på bland annat LSS-boenden, känner de att nästan ”vem som helst” placeras på boendet, så här blandas i dagsläget människor med psykiatriska diagnoser, människor med missbruksproblem och personer som kommit hem från olika behandlingshem.

– Folk använder och förmedlar droger mellan varandra. Den som inte var beroende när den flyttade dit, blir det snart. Det här drar till sig en massa folk som vi inte har koll på. Personalen blir otrygg, säger Julia.

De är upprörda över den avvikelse som de, och andra ur personalen, skrev efter en händelse som ingen chef sedan tog vidare. Efter ett halvårs påtryckningar, tvingades Pontus till sist välja mellan att få sparken eller säga upp sig själv, där hans engagemang för att detta skulle tas på allvar förmodligen var en av orsakerna.

Läs mer: Högsta chefen:"Avvikelser premieras inom vård- och omsorg".

Pontus berättar om händelsen våren 2017:

– Det var i samband med att en person skulle flytta in. När han öppnade sin dörr sa han att ”i det här fängelset vill jag inte bo”. Han sprang ut på balkongen för att – antagligen – hoppa. Min kollega fick tag i hans ryggsäck och lyckades stoppa honom. Efter det blev personen körd till psykiatriska avdelningen på Vrinnevi.

Under tiden han var där ska – enligt Pontus – en av de då två tillfälliga cheferna ha beställt flytt av begagnade möbler till mannens lägenhet, utan att ha kontaktat mannen. Därefter ska chefen ha cyklat iväg för att köpa mat, som sedan ställdes in i mannens kylskåp. Den andra tillfälliga chefen såg till att en hantverkare kallades till lägenheten för att plombera balkong och fönster. Lagöverträdelser, menar Pontus och Julia:

– Dels får vi inte gå in i lägenheterna utan att den som bor där är hemma, eller åtminstone har gett sitt samtycke.

Dessa händelser kan utgöra risker för personalen, menar de:

– Risken finns att ”fel person” som får reda på att en sådan sak har skett tänder till, ”varför får han mat och inte jag?” Det skulle kunna utgöra en oerhörd risk för personalen, oavsett hur godhjärtad handlingen än må vara.

Att plombera en persons balkong och fönster utgör även det en risk:

– Ska man försöka göra något för att förhindra en person från att ta sitt liv, ska man väl ändå inte trigga den personen, menar Pontus.

De fick dock aldrig någon återkoppling på avvikelserapporten de skrivit om ”begränsningsåtgärderna”. Så kom sommaren och det blev chefsbyte. Inte heller nu blev det något gjort med avvikelserapporten, och under hösten kom ytterligare en chef.

– Jag bad då henne kolla upp det här och hon fick till svar att de hade gjort det här för att vara vänliga. Men så får det inte gå till! De utsätter personalen för risker! Det jag efterfrågade var rutiner kring inflytt, det har ju uppenbarligen brustit. Men ingen ville lyssna, säger Pontus.

Det gick ytterligare veckor och när Pontus tog upp detta under mitten av hösten, fick han till svar av chefen att hon ”hade hoppats att detta fan var överspelat nu”.

– Då tände jag till. Jag blev arg, varpå min chef sa att hon inte accepterade den attityden.

Tillsammans med en rad andra faktorer som kommunen lade fram, fick Pontus en månad senare välja mellan att säga upp sig eller få sparken. Han är övertygad om att hans engagemang för avvikelsen som aldrig togs vidare, påverkade.

– Jag gick till jobbet för att vara ett verktyg för brukarna, men jag blev av med jobbet för att jag är obekväm, för att jag ifrågasatte kommunens agerande.

Ett par månader senare tog en annan boende sitt eget liv.

– Jag är inte förvånad, tvärtom tänker jag att det kan sker fler. Vi försökte slå larm flera gånger, säger Pontus.

Såväl Julia som Pontus efterfrågar att politikerna har bättre insyn på hur det är på kommunens boenden.

– Det inte bara här är det är så här, säger de.

De vill även att den som är chef tar ett tydligare ansvar och ser avvikelser som ett redskap att bli bättre om inte som ett ”stjälpskap”, som de tycker att vissa chefer uppfattar det som.

– Det är inte kritik mot dem, utan ett sätt för oss att utvärdera händelser och bli bättre.