LÄS MER: Krönika: "Därför har VM blivit som EM"

Ta det lugnt. Vi vinner detta.

Vet inte om ni minns det, men det var förbundskapten Tommy Svensson som i SVT:s klassiska krönika från VM-fotbollen 1994 berättade vad han sa när släktingar och vänner på plats i USA såg oroliga ut inför ödesmatchen mot Ryssland.

Nu sitter jag här i Rennes, pustar över den värmebölja som har lagt sig som en en kvav slöja över Europa och hör hur det pratas om mardrömsmotståndare, tyska spöken och en statistik som känns nästan larvigt hopplös.

Men ändå.

Ta det lugnt. Vi vinner detta.

LÄS MER: Krönika: "Låt oss njuta – men sen då?"

En och annan, främst de med tyskt ursprung, kommer säkert att tycka att det är roligt om jag har fel, men jag tar risken och struntar i garderingarna. Där optimismen spirar finns som bekant inga gränser.

Så:

Sverige spelar på onsdag VM-semifinal mot Nederländerna (eller Italien) i Lyon.

Det är dags nu.

Det Tyskland som står i vägen den här gången håller sedvanlig hög klass, men är knappast lika otäckt som det vi vant oss vid i stora turneringar. Inte lika tungt, utan mera ungt och mitt inne i en generationsväxling.

Den svenska insatsen behöver definitivt vässas, för Tyskland blir något annat än Kanada, men se till att göra det och se till att ha koll på Alexandra Popp inne i straffområdet, så räddar Hedvig Lindahl resten. Det är tid för hjältar och den här generationen, vi kan kalla den Seger, har gjort mycket och är värd en framgång på fransk mark när den blågula karriären nu närmar sig slutet. Ge oss en ny VM-sommar att minnas.

LÄS MER: Krönika: "Strunt samma hur det såg ut"

Men statistiken, då? Elva raka matcher utan seger, varav tio förluster, i mästerskapssammanhang. 24 år (!) sedan senaste vinsten som verkligen betydde något och då var stora delar av svenska VM-truppen inte ens född.

Äh, strunt samma. Betyder ingenting nu. Det är delvis en ny generation i Sverige, det är delvis en ny generation i Tyskland och jag har ytterst svårt att se att någon nu springer och funderar över vad som hände då. Och inte ens tyska segersviter håller i evighet.

Jag skriver inte att Sverige vinner för att det varit så imponerande insatser under VM. Däremot är Sverige svårt att slå. Försvarsstarkt, bra karaktär och välorganiserat (och nu slår det mig att det där sista lika gärna kunde ha handlat om Tyskland).

En sak känner jag mig ganska säker på efter all tid i och i närheten av svett- och linimentsdoftande omklädningsrum och det är att jag är rätt okej på att känna av hur lag mår. Harmoni råder i Blågult, det känns tryggt och med positiv energi. Då spelar du också oftast bra. Man kan snacka om spelsystem, spelyta två, hörnvarianter och slutelvor, men förmågan som lagbyggare ska definitivt inte underskattas och där tror jag att förbundskapten Peter Gerhardsson har en styrka.

Den omdiskuterade uttagningen inför USA-matchen blev med facit i hand helt rätt. Vi tog oss vidare ändå, Frankrike hade varit ännu tuffare och när fler känner sig delaktiga stärks moralen ytterligare. Och att ha så många spelare så fräscha som möjligt är en faktor som definitivt inte ska underskattas i bastuvärmen när du blir svettig bara av att andas.