Promenaden mot Bråvikens vatten går via en asfalterad väg och når fram till en rostig vägbom.
Där viker Oskar Davidsson, 25, och Martina Ågren, 24, av och styr vidare ut på ett fält.
Eftermiddagssolen är stark. Tränaren Kent Olsson, med Team Carbon-loggan på linnet, pratar intensivt och mycket men får ett extra angeläget tonfall när han pratar om utvecklingen hans adepter haft.
– Exceptionell, myser han och varnar i nästa andetag att vi inte ska sätta fötterna i kospillet som inte ser ut att vara mer än någon dag gammal.
Framme vid destinationen för dagens träningspass sker ombytet till våtdräkt.
Davidsson och Ågren drar på sig skorna som möjliggör ihärdigt löpande på vassa och kantiga stenar och berättar hur de hittade sporten som växer så det knakar i popularitet.
– På grund av Kent. Innan sysslade jag med E-sport, körde en del klassikerlopp men jag är ingen simmare och har aldrig varit en löpare men kombinationen passar mig, säger Davidsson.
Uppenbarligen.
– Jag är byggd för att springa och löpa, men hade aldrig några tankar på en elitidrottskarriär. Jag har testat klassikerloppen men aldrig riktigt uppnått några bra resultat.
Men nu finns det en vinnarskalle där?
– Ja. Det har ju gått så bra. Vi är rankade etta i världen. Det är något som passar mig. Jag springer hellre i naturen än på bana, säger Davidsson
Martina Ågren snubblade över swimrun när hon läste en annons om Farleden i Arkösund. Hon anmälde sig, vann - och var fast.
Av bara farten tävlade hon kort efter i Göteborg med en ny seger som facit och har även hunnit med att försvara titeln i Farleden.
Inte en gång.
Så sen som i förra helgen segrade hon ute i Arkösund för tredje gången.
Precis som i Oskars fall har två halvbra sporter blivit en fullträff.
– Jag har aldrig varit en duktig simmare eller löpare men ihop blev jag bra. Jag simmade för NKK men la av när jag var 18, jag var medel, säger Ågren.
Under tiden som duon tävlat för Team Carbon har det blivit seger i mixedklassen i Gullvik. Precis som i Höga Kusten Swimrun i Örnsköldsvik.
Internationellt har Davidsson och Ågren krigat hem ett guld i Isles of Scilly Swimrun i England samt slutat tvåa i Spaniens Costa Brava Swimrun.
Om en exakt månad väntar VM. Ett mästerskap som avgörs mellan Sandhamn och Utö. Det blir ingen lek.
Mellan 26 öar väntar 65 kilometers löpning och tio kilometers simning. I konkurrens med 120 lag.
– Målet är en pallplats, sen kan allt hända. Vi möter ju de bästa i världen, betonar Davidsson.
Träningspassen upptar mellan 24 och 26 timmar i veckan. Mellan löpträningen och simningen blir det ett nötande på balansplattor för att stärka upp fotleder och vässa balansen.
En satsning som kombineras med att vara drifttekniker på heltid i Oskars fall. Martina studerar till beteendevetare i Eskilstuna.
Hade inte glöden eller passionen funnits där till 100 procent hade det knappast varit möjligt att få allting att gå ihop.
– Det är väldigt mycket pannben. Under ett lopp hinner jag tänka mycket. Det är så med långdistanstävling. Det går upp och ned. Du känner dig pigg, trött och helt slut, berättar Ågren.
Förberedelserna inför VM är minutiöst planerade. Oskar känner att de ligger rätt i tiden.
– Med tio dagar kvar kommer vi att toppa. Då handlar det om att vila och sova mycket. Att fylla på alla reserver och förbereda sig mentalt, fortsätter han.
Vad gör er bra ihop?
– Det fungerar bara, menar Martina. Men vi är väldigt olika som personer. Dagarna inför en tävling vill jag inte prata om den. Jag vill ladda för mig själv medan Oskar är här uppe i luften och flyger omkring och pratar om allt möjligt.
Davidsson:
– Det är verkligen en lagsport. I vattnet har vi en bungylina som gör att vi är max tio meter ifrån varandra. Vi springer och tävlar tillsammans. Man pushar varandra.
Med tanke på att så många fastnat för swimrun och att det skrivs och snackas så pass mycket om sporten måste frågan ställas i dessa tider: Är det en blivande OS-gren?
– Det hoppas jag absolut inte, bryter tränaren Kent Olsson in bestämt.
– Det finns inget intresse inom rörelsen att bli certifierade inom RF. Det är frihetsälskande människor som sökt sig till det här. Jag tror att charmen skulle dö. Jag ser ingen mening med det. Här slipper du banor, det är rakt ut i naturen. Jag hoppas att man river den frågan.