Vilken lektion. Vilken markering av IFK Norrköping. 14 150 personer bänkade sig i småruggigt aprilväder på en arena som bytt namn. De lämnade den med en svindlande show på näthinnan. Det var inte bara guldstaden som dunkade sina hjältar i ryggen efter slutsignalen. Fotbollssveriges experter och tyckare stämde alla – och med all rätt – in i samma hyllningskör.
Spelar man ut ett alltid topptippat AIK på det här sättet är det lätt att tappa sans bland alla superlativer men så är inte fallet här. Kamraterna skickade en chockvåg som övriga 15 allsvenska lag bör ta på största allvar.
Mästarna såg inte bara ut att ha konserverat fjolårets guldspel. Det var förfinat och sårade AIK från första matchminuten och över de fyra tilläggsminuterna.
Segerreceptet var inte på något sätt främmande. Skarpt passningsspel, stor löplust och ett försvarsspel som började med att Christoffer Nyman och Sebastian Andersson slet lika mycket utan som med boll.
Det var en söndag när det bästa av IFK Norrköping föll på plats samtidigt.
Då är Janne Anderssons charmiga bygge så här bra. Då är IFK Norrköping bäst i Sverige.
Det eviga nötandet med att ställa om snabbt, kvickt gå till attack och en aldrig sinande vilja att hota med fart har jag sett på otaliga IFK-träningar de sista två åren.
En idé som mästarna är så bekäma och trygga med att hemma eller borta spelar ingen roll. Inte heller vad motståndarna heter. Här är Kamraterna unika och var unika även ifjol.
Malmö FF söker och letar. IFK Göteborg har svårt att vinna matcher och AIK åkte på en riktig snyting igår.
Fyra matcher in i Allsvenskan har inte mästarmaskinen rostat. Den känns mer välsmord än någonsin.
Och när Daniel Sjölund (Hasse Backe behöver mittfältaren i sitt landslag) tar fram det allra främsta ur sitt register och levererar både brytningar och assist med sin vänsterfot är motståndarna illa ute. AIK var det tidigt och det ringde fullt logiskt när Christoffer Nyman satte ettan fri med Carlgren.
Nyman stressade sedan Per Karlsson till ett självmål och det kändes som det kunde rinna iväg.
Bulldozern Carlos Strandberg tog istället "Gnaget" tillbaka in i fighten med skallen men AIK-klacken jublade fortfarande när Sebastian Andersson omarkerad nickade in trean. Tack och godnatt. Nikola Tkalcic tog ett par mindre bra beslut i avgörande lägen men när han dunkade in 4–1 med vänstern fanns det ingen tvekan.
18 avslut (sju på mål) säger allt. IFK:s virvlande offensiv knäckte AIK men om vi ska peta i något med kritiska fingrar så skulle det varit mer. Fem, sex ja – det skapades till och med tillräckligt för ett sjunde mål bakom EM-hjälten Patrik Carlgren och igen: Emir Kujovic vilade med ömma ljumskar och Nicklas Bärkroth är inte tillgänglig på grund av ett krånglande lår.
Var lämnar det oss? Janne Andersson var själv inne på att hans bygge känns bredare. Som väntat fick Andreas Blomqvist (petade Tesfaldet Tekie) och Sebastian Andersson chansen och klev in och spelade med både pondus och självförtroende. Vilken delikat konkurrenssituation. Inte minst på forwardssidan där det kändes betydligt tyngre och tunnare när Alhaji Kamaras hjärtproblem uppdagades.