Det är helt klart ett understatement.
Dolphins rullstolsbasketlag vann alla matcher i fjol och upprepade den bedriften i år. “Delfinernas” segerrad är nu uppe i 39 raka matcher.
– Det är mycket nerver även om man har varit i den här situationen många gånger innan. Det är mycket folk här och tittar och vi vill göra bra ifrån oss. Det känns jävligt skönt, alla har förväntat sig att vi ska vinna och det har varit vår ambition också, säger spelande coachen Lars Mortensen efter att den största glädjeyran lagt sig.
Den andra finalmatchen gick ungefär lika lekande lätt som de allra flesta andra matcher de senaste säsongerna. Göteborg ledde med 2–0 och 4–2 tidigt men därefter låg vägen öppen mot andra raka SM-guldet och klubbens sjätte totalt.
– Vi befinner oss på toppen av berget nu, men man stannar inte där för evigt, säger han.
Det kan man väl visst göra?
– Haha, ja, vi ska försöka göra det. Vi tar en säsong i taget och får försöka hitta ett nytt guldkorn varje år.
Varför vinner ni?
– Nyckeln är laget. Jag personligen har haft min kanske bästa säsong i karriären men det beror på att laget gör det så lätt för mig. I början kände jag mig ganska vilsen med att coacha och spela samtidigt. Jag är en vinnarskalle och det är 110 procent hela tiden. Det är inte lätt att vara coach, det är svårt att göra alla nöjda hela tiden. Men jag gör mitt bästa.
Den andra finalmatchen föregicks av en hel del turer om var matchen egentligen skulle spelas.
Och när.
Mortensen kände tacksamhet över att det till slut blev spel i Stadium Arena.
– Det här är vår hemmaborg och det är här vi hör hemma. Att spela i Borgsmo hade säkert varit kul med bra tryck också, men det här är ändå Sveriges bästa arena, säger han.
Nu väntar naturligtvis guldfirande innan man blickar framåt mot nästa säsong. Redan efter fjolåret hade Lars Mortensen tankar på spel utomlands, och det har han till viss del även nu.
– Jag visste att den frågan skulle komma. Just nu ska jag bara njuta, vad som händer nästa säsong vet jag inte riktigt. Man måste ha steg 2-utbildning som coach och det vet jag inte om jag vill ha. Frågan är om jag kanske ska sluta på topp. Men när man ser Jocke Lindén spela euroleague så blir man sugen. Fast det ska till ett jävligt bra erbjudande för att jag ska flytta.
Personligen kunde han även glädja sig åt att belönas med priset för ligans MVP, den mest värdefulle spelaren.
– Det är nog mest förvånande. Jag trodde att alla i ligan hatade mig för mycket, säger han och skrattar. Det är faktiskt första gången jag får ett personligt pris. Roligt så klart, men det är laget som är det viktigaste.