Klubben fick, i och med att man missade SHL-kvalet, ett litet försprång gentemot de lag som fortsatt spela för att antingen gå upp eller hänga kvar.
Tre veckor har gått och det har varit knäpptyst från Himmelstalundshallen. Man har liksom getts intrycket att Hästens klubbledare tog långsemester efter avslutningsmatchen hemma mot Mora den 3 mars.
Mot den bakgrunden känns sportchefens avsked inte helt oväntat. En förändring har legat i luften även om tajmingen är sämsta möjliga. Niklas Czarnecki satt på en nyckelposition och drar i ett ytterst känsligt läge.
Det snackas om att han knäckts av den tuffa kritik som riktats mot honom under våren. Kritik som vissa anser är klart över gränsen för den anständighet man ändå ska kunna kräva av folk.
Czarnecki förnekade dock att så skulle vara fallet under gårdagens pressträff i Mässhallen.
Jag vill inte vara den som strör extra salt i såren, men allt - verkligen allting - har gått Vita Hästen emot senaste tiden.
Föreningen har inte på långa vägar fått se den utvecklingen många förutspådde efter avancemanget till allsvenskan för tre år sedan. Lyckoruset, glädjen och framtidstron efter det härliga kvalet, Pelle Hånbergs imponerande engagemang, Hans Lorentzons och Fredrik Jensens nyktra ekonomiska kalkyler, det ökade publiktrycket, ja det fanns all anledning att tro på en ljusnande framtid för Norrköpings populära ishockeylag.
Här återföddes en klubb som ville utmana etablissemanget utan att äventyra ekonomin.
Det började också bra med rekryteringen av erfarne coachen Niklas Czarnecki som förde Vita Hästen till avgörande kvalmatcher mot Modo på våkanten 2015. I det läget var det ingen som ifrågasatte 51-åringen från Västervik.
Hästen skördade framgångar - inte genom att lira allsvenskans skönaste hockey - utan tack vare smartnesss. Just den biten verkar ha gått förlorad någonstans på vägen. Både på isen och i styrelserummet.
Intentionerna är säkert goda, men resultatet är nedslående. Coacher har fått gå, stjärnan på marknadsavdelningen har stämt klubben på stora belopp, publiken har tröttnat och mitt i alltihopa måste man ju fråga sig vem som sitter inne med hockeykompetensen efter alla avhopp?
Är det Conny Gyllander, målvaktsikonen i styrelsen, som ska städa upp? Eller ska hittills rätt oprövade coachen Jonas Johnson belastas med ytterligare arbetsbörda i Vita Hästens spariver? Förre stjärncentern Peter “Firsov” Eriksson ska visst också ha ett finger med i spelet.
Man förstår att många av stadens hockeyälskare oroligt följer utvecklingen i klubben - även om det fanns en falang som faktiskt krävde Niklas Czarneckis avgång - och inte missade ett tillfälle att låta smålänningen veta att han var persona non grata.
Visst, sportsligt har det inte varit några goda år, de två senaste säsongerna men laget har i alla fall hängt kvar utan att behöva kvala. Detta med en spelarbudget som inte kan mäta sig med toppklubbarna i ligan.
Jag önskar verkligen att jag kunde se solen borta vid horisonten. Idrottsstaden Norrköping förtjänar ett allsvenskt hockeylag. Frågan är om Hästen förtjänar den stora kärlek som många av stadens invånare ger klubben.
Allt för många misstag leder otvivelaktigt rakt ned i avgrunden.
Det är med andra ord hög tid att kavla upp ärmarna, göra jobbet rätt, be en bön och hoppas att Vita Hästen fortfarande tillhör den allsvenska familjen om tolv månader.
Hästens styrelse blev, säger man själva, tagna på sängen efter beskedet från sin sportsliga chef och nye ordföranden Yvonne Anglesjö har inte fått någon mjukstart på sin post.
Samtidigt svarade man för en amatörmässig fadäs när man bekräftade ryktet om Czarneckis avhopp i NT men praktiserade “silenzio stampa” när Folkbladets reportrar jagade en bekräftelse på det alla redan visste i tisdags kväll.
Illa, förstås, men måhända ett utslag av orutin av ledningen.