Det var utan tvekan norrlänningen tyngsta dag i Norrköping.
0-5 mot lokalkonkurrenten. Nähe, det var ju inte så här det skulle bli.
- En sån genomklappning får hellre hända i djupaste Småland. Inte här hemma inför egna publiken, suckade Richard Holmlund som verkade skämmas över insatsen.
På papperet var det toppen (Sleipner) mot botten (Sylvia) men verkligheten var som så många gånger förr en annan.
Sylvia ägde
Sylvia dominerade från första minuten till den sista. Under första halvlek var klasskillnaden spektakulär.
- Sylvia ville mycket mer... Ändå hade vi sagt innan att vi skulle vara aggressiva där ute.
Vad var det som gick snett?
- Vi tummade på arbetsprestationen och gav bort två billiga mål i slutet av första halvlek. Vi ger ju Sylvia bollarna, konstaterade Richard uppgivet.
Allt gick snett
Allt rullade på för formstarka Sylvia. För Sleipner gick nästan allting snett och lagmaskinen försökte hostande och frustande förgäves få igång det spel som fört laget till toppen av söderettan.
Där Allan Borgvardt och Tomas Petry till synes enkelt rullade in bollarna bakom Robin Ahlberg nickade Sunday Eyenga i stolpen, Peter Skoog drog bollen högt, högt över och en uppoffrande Thomas Magnusson fick se sitt skott leka flipperkula i Sylvias målområde. Det ville sig inte.
- Vi hade förmodligen lika många avslut som dem.
Dessutom: Både Thomas Magnusson och Fredrik Åström gjorde sig illa. Magnusson i låret, "Lillen" i ena foten.
- Inte så farligt, vi har ju en och en halv vecka spelledigt nu, konstaterade Sleipner-bossen.
Som i alla fall kunde konstatera:
- Vi är fortfarande med där framme i tabellen.
Frågan är hur mycket den trösten är värd för Sleipner en dag som denna?