Jag tänker på Göran Bergort. Men inte bara på honom utan på hela den fina organisation som IFK Norrköping i dag byggt upp kring tränarna.
Den är allsvensk redan nu i mina ögonen.
Krönika
Under mina 40 år i Norrköping så har IFK blivit känt över landet för ett par kanske inte så trevliga saker:
Man byter tränare ofta. Nästan lika ofta som jag åker på semester.
Man köper in dyra, oscoutade spelare, i stället för att låta de egna produkterna och även spelare från närområdet få chansen.
Man har svaga publiksiffror trots sportsliga framgångar (nu tänker jag i första hand på 90-talet).
Allt det här trodde jag var borta nu.
Göran Bergort var ganska oprövad som elittränare när han fick chansen av IFK 2009.
Förra året gick väl så där, alla vet ju att IFK var på väg att åka ur men Göran och spelarna redde upp situationen både med skicklighet och lite tur.
Inför det här året fick Göran och hans assisterande tränare Stefan Hellberg vara med från start.
De lade upp träningsprogrammet, de nöjde sig med att skippa utomlandslägret på grund av klubbens dåliga ekonomi (i stället utnyttjade de den nya teknikhallen på Parken till fullo) och framförallt införskaffade de förstärkningar både på spelarsidan och även i den egna organisationen.
Med Dale Reese som medicinskt ansvarig och Daniel Ekvall som psykologiskt bollplank samt Magnus Samuelsson som extra resurs framför allt till de yngre talangerna har läget stabiliserats avsevärt.
Lägg därtill Peter Hunts 20 miljoner kronor som fick ekonomin på fötter igen.
Jingblad avlönas även 2011!
Någon skämtare hörde av sig häromdagen när det blev känt att ordföranden Peter Hunt pratat i gåtor och fick en kvällstidning att köra löp och helsida på att IFK byter tränare, och tyckte att IFK-styrelsen skulle slå förre tränaren Mats Jingblad en signal.
- Han ska ju ändå ha 400 000 kronor i lön 2011. Då kan han ju få göra skäl för dem!
Nu lär inte så ske och jag tycker inte heller de namn som nämnts de senaste dagarna, Tony Gustavsson (nu i Kongsvinger där hans kontrakt går ut efter den här säsongen) och Magnus Pehrsson (nyligen sparkad nere i Danmark) är tränare som skulle få IFK Norrköping till högre höjder nästa år än vad Göran Bergort kan prestera.
Både Tony och Magnus är tränare som fått sparken från tidiga klubbar, ingen av dem har heller vunnit något stort.
Göran Bergort kan stå som vinnare av superettan på lördag om IFK-grabbarna fortsätter att leverera.
Därmed kan IFK kvittera ut 1,5 miljoner kronor, det vill säga en halv miljon kronor mer än vad andraplatsen ger.
Borde inte en del av dessa bonuspengar användas till att höja upp Görans kontrakt?
Mitt förslag är att skriva ett nytt ett-plus-ett-årskontrakt där båda parter har rätt att säga upp kontraktet exempelvis 1 december nästa år.
Slängt slantar i Strömmen
Det känns som om IFK har slängt iväg alldeles för mycket pengar i Strömmen till ingen nytta de senaste åren.
Mats Jingblad har efter 2008 kostat klubben 1,6 miljoner kronor - pengar som enbart Mats haft nytta av.
B-A Strömberg är en annan tränare som kostade IFK stora pengar utan att han behövde jobba.
Plockar man hit en ny tränare, typ Tony Gustavsson, kräver han garanterat minst ett treårskontrakt.
Nästa höst börjar det kärva i truppen och läget i tabellen är dystert, ja då kanske IFK tvingas återigen att ställa sig i skamvrån med en ny sparkad tränare.
Väljer man Göran Bergort och hans redan inarbetade organisation vet man vad man får.
Likaså säger många av de spelare som Folkbladet pratat anonymt samma sak.
Ingen har ett ont ord att säga om Göran och Stefan.
Allra minst efter succésäsongen 2011.