Utbränd och sjukskriven. Kickad från IFK Norrköping. Uthängd och ifrågasatt.
Håkan Ericson har åkt på ett par tunga smällar men aldrig vikt ned sig.
– Alla incidenter formar dig. Överlever man och gör det med en slags tro på dig själv så är det väldigt viktigt. Tron har funnits där hela tiden på något konstigt sätt, säger han.
Vad kommer den tron ifrån?
– Jag har insett att jag måste utveckla massor av delar men att jag har delar som håller i många lägen. Jag känner ofta att jag har fått någon typ av direkt eller indirekt feedback från spelare eller ledare som jag har jobbat med. Att jag räcker, den grundtryggheten har varit viktig, sen blir det en slags tävling mot en själv. Ok, folk tycker så här. Hur ska jag svara upp på det? Hur ska jag vara som människa utan att bli krossad? Det blir en sorts kamp.
Vad energi det måste suga?
– Man är helt slut, men jag gick in i det här jobbet en gång i tiden, jag vet att det de här delarna kommer. Rasar jag under en sådan period kan jag inte fortsätta med det här jobbet. Tanken har funnits ibland att jag skiter i det, men nej: jag vill det här fortfarande. Då får jag ta det. Sen hittar man olika strategier och utvecklas där. För ett antal år sedan var jag den som skyllde ifrån mig och var tvungen att ha rätt. Ville ha sista ordet hela tiden. Sista åren har jag insett att jag inte behöver det. Du tycker så, jag förstår varför men om jag bara får tala om vad jag tycker så är jag nöjd. Det har varit den skönaste känslan efter den sommaren – att jag känner att mår lika bra som jag gjorde förra hösten som människa.
Inget: "Jag fick er". Här är långfingret"?
– Nej. Jag ska inte säga att jag är något helgon men det driver mig inte, det är inte det jag blivit glad av. Jag har mer njutit av själva processen och känt att jag inte var helt nedtryckt när jag var uthängd. Jag vågade gå ut och möta människor. Men likadant nu, så är jag inte en annorlunda person efter guldet. Jag känner mig inte som det sen blir jag säkert betraktad av omgivningen på ett annat sätt och jag märker att omgivningen behandlar mig på olika sätt, men jag känner någonstans att det inte kommer från mig. Jag blir glad av att känner så.
Saknar du klubblagsjobbet?
– Jag kan inte säga att jag saknar det. Jag kan tänka mig det igen, men jag tycker att det här passar mig ganska bra. Jag kan jobba extremt intensivt när man är iväg på samling. Sen har man tid som man kan styra själv däremellan. Man kan alltid komma maximalt förberedd och göra ordentliga analyser. Vara ute och resa en hel del och titta på spelare. Besöka klubbar som ger mycket. Det hinner man inte som klubbtränare, då är du inne i vardagen hela tiden. Risken är att man stagnerar lite grand. Du får för lite yttre input.
Några anbud som kittlat? Där du känt: "Det är dags att byta?".
– Det har varit ett par förfrågningar där man funderat i de termerna men aldrig kommit längre att jag måste säga ja eller nej.
Men klubblagsdörren är inte stängd?
– Så kan man säga.
Relationen med högste bossen, Hamrén. Är den bra?
– Ja, det är den. Vi är ju kompisar, den har alltid varit bra.
Lockar hans jobb?
– Om jag skulle få frågan skulle jag inte veta svaret förrän efter ett par veckor där jag fick gå in i hela processen. Väga för- och nackdelar och sätta mig in i det hela och vilka känslor som kommer upp. Jag skulle vara intresserad av det på ett sätt, men jag vet också baksidan. Den helheten måste jag fundera på ett bra tag.
Och baksidan är?
– Ännu mer offentlighet som person och sen tycker jag om när den raka dialogen finns. Om du och jag pratar och du har en synpunkt om mig, så kan jag ta det. Jag kan argumentera emot det. Det här anonyma som finns idag med massor av åsikter på nätet. Pseudonymer. Man kan driva en debatt med sig själv som samma person under olika pseudonymer – det går inte att besvara och det sprids saker som inte är sant. Som blir sanningar, hela den delen. Den är tuff. Då får man på något sätt jobba ännu mer med sig själv och strategier och såna saker för att inte bli berörd av det.
Är det inte sorgligt att det överskuggar det kanske roligaste fotbollsjobb du kan ha i Sverige?
– Så är det ju. Media och opinionen styr mycket. Det kan ta över. Kanske inte hinner göra ditt fotbollsmässiga jobb för att du blir uppslukad av det, tyvärr. man får värdera karriärlystenheten med att behålla värdigheten som person. Det är väl såna funderingar som finns.
Är du fortfarande lika hungrig?
– Man utvecklas och tycker nya saker är roligare. När jag kom från GIH så var jag upptagen av det fysiologiska under många år, det är jag fortfarande men sen blev det flytta flaskor på bordet, spelsystem och detaljer där. Sen mer och mer vikten av helheten och ledarskapet. Att få ihop gruppen och kanske inte vara 100 procent engagerad i varje speldetalj, utan se hur saker hänger ihop. Hur spelarna mår.
– Jag säger till spelarna att det viktigaste är att hitta någon sorts form av integritet där du inte identifierar dig 100 procent som fotbollsspelare. Då är du kung när du vinner med 1–0 och värdelös när du förlorar med 0–1. Till slut kommer du skapa en så stor rädsla för att förlora att du inte kommer kunna vinna.
Var hittar spelarna den vägen?
– Jag kan hjälpa dom till viss del, men bara att prata om det är viktigt. Hur jag är som ledare. Att jag bemöter dig ungefär på samma sätt morgonen efter oavsett om vi vunnit eller förlorat. I min ögonkontakt och kroppsspråk är jag likadan mot dig. Att med handling försöka visa att det är människan jag jobbar med. Skilja på prestation och person. Jag brukar även säga att skaffa vänner som fullkomligen ger fan i hur det går, som behandlar dig på samma sätt ändå.
Hur ser du på OS?
– Fantastiskt – men turneringen känns ganska rörig just nu. FIFA har inte sagt att det här kommer att bli officiella datum. Om man hårdrar det kan vi inte åka med några professionella spelare dit. Varje klubb kan i princip säga nej, och här hoppas jag att det blir en ändring under våren. Det är den ena delen. Den andra är ju att vi har valt att allsvenskan ska spelas under OS. Det har funnits ett uttalande från klubbarna och SEF att vi inte kommer stoppa någon spelare och jag hoppas att ju att de fullföljer det.