Det blev ännu ett spännande drama i Stadium Arena. Den så kallade lunchmatchen, med uppkasttid klockan halv två på eftermiddagen, fick till slut ett lyckligt slut med hemmaögon sett.
Segern, 92–79, skickade upp "delfinerna" på andra plats igen.
– Det är klart att det är skönt att vinna. Jag ska inte säga att vi har haft en dålig period nu på slutet, men det har varit lite jobbigt med alla skador. Just därför var det viktigt att vinna i dag, speciellt när det var så mycket folk och tittade, säger Mikael Lindquist.
De 1 877 åskådarna kastades mellan hopp och förtvivlan i andra halvlek.
Efter en första halvlek där det var hemmalaget som styrde, ställde och dikterade villkoren blev den andra betydligt sämre. Hemmalaget hade tio poäng att gå på i paus men efter den tredje quartern var det utjämnat, 69–69.
En bit in i fjärde hade Sundsvall till och med gått ifrån till 72–69, mycket tack vare gästernas trepoängsskytte.
– Vi möter ett bra lag, framför allt anfallsmässigt. De har varit lite upp och ner under säsongen och har haft en hel del annat att tänka på. Slappnar man av så straffas man direkt. Jag vill inte säga att vi blev loja i tredje, men de fick göra lite enklare poäng, säger han.
Det blev bättre.
En glödhet Mikael Lindquist fick tunga minuter i slutet och lotsade hemmalaget ikapp och förbi. Sundsvall fick sista anfallet för att rädda förlängning men HlynurBaeringssons trea var missriktad.
– Vi blev lite aggressivare i slutet och pratade lite mer. Vi steppade upp och de fick jobba hårdare för poängen. Sen är det klart att vi är lite slitna, men det är i slutet av säsongen och vi har varit lite korta i rotationen på sistone. Men det är ingen ursäkt, det är bara att bita ihop och köra, säger Lindquist som satte 29 poäng på sina 33 spelade minuter.
Inför det stundande slutspelet ser Dolphins skadeläge dessutom ut att ljusna. Mot Sundsvall var Tim Schüberg tillbaka efter tre veckors frånvaro.
Han fick knappt 15 minuters speltid – lite mer än planerat.
– Jag testade i morse och det kändes bra. Tanken var att jag skulle in och ta några minuter så att de andra skulle få spela, men det blev lite mer än så. Man springer och tänker lite på foten och jag var rädd att jag skulle stuka till den igen, men det gick bra och foten känns helt okej, säger Schüberg.