Stå upp för usel fotboll
Gnällspikarna är på väg att ta över svensk klubbfotboll. Överallt hör man klagosången.Mitt råd:Sluta drömma om underhållning. Räkna poängen - men inte med skönspel.
Ett av oändligt många citat på samma tröttsamma ämne, och de som följer elitklubbarna - eller för all del ännu lägre divisioner - tycks allt annat än positivt inställda till dagens fotboll. Tjatet hörs från Bunkeflo till Övertorneå IP i Norrbotten. Det är endast dialekterna som varierar.
Bevittnade själv drabbningen mellan Sleipner-IF Heimer i division 2 härom dagen och gnället på läktaren fick mina öron att korva sig av obehag.
Ändå är Sleipner, med division 2-mått mätt, ett riktigt hyggligt lag. Obesegrat efter fyra matcher. Nio gjorda mål framåt. Trea i tabellen.
IFK Norrköping har fått sin bästa start i superettan någonsin, men ta och surfa in på någon av supportersidorna och läs vad fansen skriver. Den negativa kraften från de så kallade förståsigpåarna får i alla fall min server på självmordstankar.
Det osar svavel
Vi i media har såklart vår skuld till svaveloset från åskådarplats och har man bara tid att hämta andan så kan man ju fråga sig vilka krav som egentligen är rimliga att ställa.
Ska vi över huvud taget räkna in fotbollen i underhållningsbranschen?
Vad är viktigast? Några klacksparkar, en sjysst tunnel eller tre poäng?
Jo, jag tror på det senare. Jag är tillräckligt gammal för att minnas IFK Norrköping på 1980-talet. Ett "Peking" känt för sitt bländande passningsspel, ett stabilt topplag i allsvenskan som sällan förlorade inför hemmasupportrarna.
1989, året när man vann SM-guld, snittade kamraterna blygsamma 4 000 åskådare. Prick.
Sensmoral: Gladfotboll är inte synonymt med täta åskådarled.
I stället är det "grisfotbollen" som regerar. IFK-kaptenen Mikael Blomberg flaggade redan innan den här säsongen började att så här ska minsann kamraterna spela i år. Snyggt? Kan diskuteras. Vägvinnande? Absolut.
Hyllar grisen?
Och publiken är med på noterna. 32 227 åskådare har redan sett IFK-arna i årets seriespel.
Gnället är det vanliga men innerst inne tror jag att till och med de värsta surkarten egentligen är ganska nöjda.
Den dag man kan acceptera fotbollen som den faktiskt är, med snedsparkar, felpass, usla inlägg och allt annat, blir livet som supporter betydligt enklare att genomleva.
Tro mig.
Så jobbar vi med nyheter