Spanien befriade sig själva
Spanien slog tunnel på sitt förflutna, gav fulfingret till alla som försökt banka fast loserstämpeln på den rödgula tröjan. Man slet sig från bojorna och befriade en nation. Spanien ville och Spanien kunde. Tyskarna ville - men kunde inte.
Fernando Torres tar emot lagkamraternas gratulationer efter 1-0 mot Tyskland i EM-målet. Den fullträffen räckte för att ge spanjorerna dess första stora titel på 24 år.
Foto: Scanpix
Jogi Löws manschaft har gjort ett suveränt mästerskap, men jag har en bestämd känsla av att inte särskilt många icke-tyskar fäller några tårar efter finalförlusten på Ernst Happel-Stadion. Förklaringen stavas charm, ett karaktärsdrag som väl aldrig prioriterats särskilt högt i den tyska fotbollen. Jag tycker att Tyskland är tråkigt och förutsägbart och är glad att man inte vann finalen i Wien. Bra, men trista. Framgångsrika, men beiga. Så har det varit under flera decennier. Det är något väsentligt som saknas för att man ska ta laget till sitt hjärta. Härlig förening
Spanien, härliga Spanien, står för något annat och när man på sjuttioelfte försöket nu äntligen lyckades förena artisteri med segrar i måste-matcher, ja, då är det bara att lyfta på hatten och hylla de nya mästarna. Med briljans, lagarbete och obändig vilja kommer man långt. Fråga tyske backen Philipp Lahm, han som skulle "ta bort" Fernando Torres vid 1-0-målet. Jag passar på och ger er sju skäl varför Spanien kommer fortsätta dominera den europeiska fotbollsscenen; Iker Casillas (27 år), Sergio Ramos (22), Andres Iniesta (24), Cesc Fábregas (21), David Villa (27), David Silva (22) och Nando Torres (24). Framtiden är lika ljus och välsmakande som en Estrella Damm, det katalanska ölet. David Villa har varit suverän i slutspelet, men fanns det något lag som skulle klara sig utan en stjärnspelare av den kalibern så är det förstås Spanien. Ett gäng som kunnat unna sig lyxen att bänka geniet Cesc Fábregas håller såklart en viss nivå. Småler fortfarande vid tanken på den där lilla underbara touchen som friställde Daniel Güiza mot Ryssland i semifinalen. Snacka om att få det svåra att se löjligt enkelt ut. Michael Ballack reste sig från massagebänken och gav allt (inklusive ett ögonbryn) för Tyskland. Men Ballack är ingen vinnare och spanjorerna gjorde tapas av motståndarnas mittfält. Chelsea-stjärnan har fortfarande inte vunnit en stor final, vare sig i klubblag eller landslag. Kopiera Spanien
Förhoppningsvis kommer andra landslag att försöka kopiera gamle Luis Aragonés framgångsrecept. EM-slutspelet har varit det roligaste på många år. Det ska vi tacka spanjorer, portugiser, holländare och ryssar för. Fega, defensiva landslag har straffats hårt och fått åka hem tidigt i turneringen. Jo, jag vill gärna räkna in Sverige i den skaran. Förhoppningsvis vill, vågar och ska våra förbundskaptenen blåsa in frisk luft i den gammalmodiga svenska modellen. Inga nya kompisar?
Blågult vann inga nya vänner i Europa den här gången. Någon slags modernisering känns absolut nödvändig. Ett annorlunda tänk och handlande. Vi kommer aldrig att kunna spela som Spanien under en hel mästerskapsturnering, men det vore i alla fall kul att prova någon gång.
Så jobbar vi med nyheter