Ska en tolvåring behöva klä skott i media?

Jag vet att brittiska tidningar och TV-kanaler, för här handlar det först och främst om Channel 4, är hänsynslösa. Att man går över lik bara man får en bra story. Och behövs det betalar man gärna en bunt pundsedlar för att få rätt knorr på storyn.
Redan 1982 när jag var över i Southampton och följde IFK Norrköpings öden i Uefa-cupen (det var på den tiden klubben spelade fotboll även ute i Europa) häpnade jag över en förstasida på en brittisk nyhetstidning:
”Bruce det bästa ligg jag haft”, stod det med feta krigsbokstäver över hela ettan.
En ung tjej hade fått några pund för att tala ut om sin kärleksnatt med förre världsmästaren i speedway, Bruce Penhall.
Nu kommer Channel 4 att visa en dokumentär om Paul Gascoignes och hans tragiska liv efter nyår men redan nu har innehållet i programmet sipprat ut till olika medier.
”Pappa dör snart”
Det som ryckte tag i mig var inte att ”Gazza” är på väg att supa ner sig, det var vi läst och sett bilder av hundratals gånger tidigare, men ska en tolvåring intervjuas om tillståndet hos sin far? Så här säger Regan vidare i intervjun:
– Pappa kommer nog att dö ganska snart. Jag tror inte att det är någon mening med att hjälpa honom - det är bara slöseri med tid. Om jag fick önska något vore det att han lämnade oss, säger Regan och fortsätter:
– Bara för han är ”Gazza”, en fantastisk fotbollsspelare, betyder väl inte det att han är en god far och eller en bra människa att vara med, eller?
Jag förstår Regans besvikelse och den jobbiga uppväxt han levt i, men min fråga är om så pass unga människor ska bli pressade i en TV-intervju att berätta om sin far, som han säkert både har älskat och sett upp till under många år.
Tyvärr har inte ”Gazza” orkat leva upp till fadersrollen, i alla fall inte de senaste fem-sex åren, då han dykt längre och längre ner i träsket och varit intagen på i stort sett varje avvänjningsklinik som England har att erbjuda.
Det är många idrottsstjärnor det gått utför för. Det är många som valt att inte skaffa sig utbildningar eller jobb vid sidan av utan när karriären är över står man där utan de stora inkomsterna, utan gratisinbjudningarna och utan många av sina tidigare vänner som gärna glänste i skenet av stjärnan.
Om ”Gazza” orkar resa sig och se sin son i ögonen igen vet jag inte. Däremot känner jag avsmak för att han ska tvingas fram i TV-rutan för att ställa upp på den här intervjun.
Är det inte dags snart för en del medier att tänka lite på människan. Och framförallt på en tolvåring som måste lidet nog genom åren.
SM-guld för Dolphins?
Hoppas 2009 bjuder på roligare läsning på Folkbladets sportsidor. För lite önskningar finns det ändå i horisonten:
att Norrköpings Dolphins infriar förväntningarna och blir svenska mästare för tredje gången.
att Vita Hästen äntligen tar klivet upp i allsvenskan. Var i Cloetta Center på annandagen och såg LHC vinna över Brynäs med 5-3, men det jag minns mest var festen runt om. Och en fullsatt hall (8 500). Då är det lätt att drömma sig tillbaka till hockeyfesterna i Himmelstalundshallen på 90-talet.
att IFK Norrköping fortsätter på den inslagna linjen, d v s tar det lilla lugna och ger nya tränarparet Göran Bergort/Stefan Hellberg, lite tid. Gör inte om samma misstag som 2003 och framförallt 2008 och tro att allt bara löser sig av sig självt. Det enda som gäller är hårt jobb.
att Sleipner kanske fortsätter på sin inslagna resa och tar klivet upp i superettan också.
att Opal Viking står som vinnare i Prix d´Amerique 25 januari.
Gott Nytt Idrottsår!