Sagan om ringen
Större, starkare - men lika snabb som förr. Andreas Gustafsson gjorde sin sista amatörmatch 2004. Fem år senare står han nu redo för proffsdebuten i Stadium Arena den 27 februari. - Det känns spännande. En ring är en ring, där har man ju varit några gånger förut, säger 28-åringen.
Foto: Forsby Jan
Det började med en tung styrkeperiod för att bli större och starkare. Därefter följde en period med lite mer syreupptagningsträning, och nu mot slutet har det handlat mer om hitta känslan i boxningen. - Bitarna börjar ramla på plats. Jag väger väl 110 eller nåt nu, och har gått upp ett antal kilo. Det som har spökat lite är väl att få igång boxningen nu när man lagt på sig så mycket vikt. Det har blivit mycket bättre nu i den sista fasen. Hur har uppehållet påverkat din boxning? - Man har väl fått en distans till det hela och alla upplevelser och sådär har fått sjunka in. Sedan har jag hjälpt till och tränat lite folk och då får man en helt annan syn på det. Det har nog varit nyttigt. Samtidigt har man mognat som människa. Andreas menar att skillnaderna mellan amatörboxning och proffsboxning är påtagliga. - Proffsboxning har inte riktigt samma syfte. Här har du ingen som sitter och trycker på en poängmaskin. Här ska du styra fighten och försöka slå ut din motståndare. Man är mer aktiv och för fighten. Du ska få motståndaren dit du vill. Det är som armbrytning kan man säga. Så fort den ena börjar få ett litet övertag så känner den andre det. Hur kommer det sig att du valt att satsa på en proffskarriär nu? - Tiden var mogen. Allt har sin tid. Är det något som funnits i tankarna tidigare? "Lite bitter"
- Nej, inte förrän ifjol. Jag har inte varit så stor förutspråkare av proffsboxning förut. Man var väl lite bitter för man tyckte att proffsboxning fick all uppmärksamhet. När man höll på med amatörboxning ansågs det som ett kuddkrig bara för att man hade ett huvudskydd på sig, och folk tänker att; han är proffs så han måste vara bättre än alla amatörer, men så är det inte och amatörboxning är inget kuddkrig. Var det pengarna eller det idrottsliga som lockade? Sportslig lockelse
- Både och. Fast mest det idrottsliga. Skulle man bara boxas för pengarna då är det ju samma sak som att gå till ett jobb man avskyr. Jag vill ju boxas, om jag sedan tjänar pengar på det så är det jättebra. När du slutade med amatörboxningen var du trött på allt mygel som du ansåg förekom där. Är proffsboxningen renare på något sätt? - Den är nog lika skitig den, fast på ett annat sätt. Det är mer ovisst, med promotorer som fixar matcher och så. I amatörboxningen var det väldigt lätt att fuska i matcherna, framför allt i de som inte sändes i tv. Då kunde de göra vad fan de ville. Ingen rädsla
Hur känner du inför proffsdebuten? - Någon rädsla finns inte. Man kan inte vara rädd när man boxas då är det ingen idé att boxas. Nervös är jag däremot. Det har jag varit inför alla mina matcher och det kommer jag alltid att vara. Det hör till. De gånger som man inte har varit så nervös, då har man presterat pissdåligt. Hur ska det bli att få visa upp dig på hemmplan i Stadium Arena? - Det känns väldigt spännande samtidigt som det känns lite konstigt. Det är en helt ny situation. Det är en så pass stor arena och så mycket folk man känner. Det är ju lite speciellt. Vad tror du om dina chanser? - Det är jättesvårt att säga. Det är min första match. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända. Ditt mål som amatör var att ta OS-guld. Vad är målet nu? - Att se hur långt man kan gå. Hur bra man kan bli, säger Andreas Gustafsson.
Så jobbar vi med nyheter