0–3 i Örnsköldsvik blev 0–2 när kvaldramat landade i Norrköping.
Olika spelplatser men Vita Hästens problem var delvis detsamma: ineffektiviteten.
Drygt 4 500 tusen skrällsugna supportrar sköt till energi och Hästen gasade, skapade – och missade.
– Frustrerande. Puckarna måste in för att att få med sig en seger, suckar lagkaptenen Henrik Bankelius.
Morgan Hassel, Robin Dahlström (stolpen) och Linus Näsström brände alla förstklassiga lägen. En kokande "Himpahall" stämde upp och studsade förväntansfullt. Då kom kallduschen.
Med en minut och fyra sekunder kvar av perioden gick Hästen bort sig och pucken hamnade hos Jonas Ahnelöv som fick tid att ladda.
Skottet stoppades bara delvis av målvaktsvikarien Henrik Lundberg när jobbiga 0–1 gled över mållinjen.
Andra perioden handlade inte om någon vild kvitteringsjakt. Modo kontrollerade, bevakade och spelade smart. Framför allt såg SHL-laget till att koppla ett järngrepp om matchen genom att sätta tvåan bakom Lundberg - som får ta på sig målet.
En till synes onödig retur, rakt upp i luften öppnade för Marcel Hossa som vispade in pucken.
Uppförsbacke deluxe.
Det tunga och starka Örnsköldsvikslaget malde ned Hästen som kändes ordentligt slitna i mittperioden.
Sista akten samlade Vita Hästen ihop sig till ett seriöst försök att ta sig tillbaka in i dusten. Två gånger om fick den allsvenska nykomlingen chansen med en man mer på isen. Alexander Larsson träffade ribban och det hettade till framför stabile Linus Ullmark ett par gånger utan att reduceringen kom. Henrik Lundberg lämnade sitt mål med två minuter kvar men det blev inget Hästenmål. Den här gången heller. Två kvalmatcher, sex perioder – noll mål på Linus Ullmark.
Bankelius har inga planer på att ge upp det här slaget.
– Jag tror att vi har en bra chans att komma ifrån Ö-vik med en seger. Då kommer det att bli nervösa skallar hos dom. En seger där uppe kommer att förändra matchbilden. De är ett oharmoniskt gäng. De har ingen lust att spela de här matcherna medan vi är sugna på att åka upp.
De får gärna tro att det är klart?
– Gärna. Det är det inte, säger Henrik Bankelius.