Södertälje hade ryggen mot väggen. Kniven mot strupen och ena foten på semester.
Om de kom till en kokande Stadium Arena och darrade?
Knappast.
Svenska mästarna såg ut att älska stunden.
De växte av att vara uträknade och plockade fram ett försvarsspel som var bland det ruggigaste som skådats den här säsongen.
Vedran Bosnic lyckades att döda Dolphins längdövertag som plågat hans lag tidigare i finalserien.
Södertälje täppte till ytorna där Joakim Kjellbom varit den obarmhärtige härskaren och fick Årets center att verka högst mänsklig.
Kjellbom visade tidigt tecken på att han var tjurig, hamnade i foulnöd och fick se slutet av matchen på bänken.
Toni Bizaca var hetare. Förra säsongens MVP var så bra. Så känslig. Så pricksäker. Situationen när Bizaca foulades bryskt men på något mirakulöst sätt ändå fick bollen i korgen var talande.
Samtidigt var det en sådan match där Jermont Horton halkade med boll och William Walker inte var tillräckligt hungrig att vinna den tillbaka i duellen med Martin Pahlmblad (välkommen tillbaka).
Finalmatch sex var en styrkedemonstration av Södertälje.
Vi gör det inte så enkelt att påstå att Dolphins aldrig kom upp i nivå eller att de såg trötta ut. Vi hyllar i stället de gröna gästerna. Det är inte speciellt svårt att imponeras av detta Kings.
Vedran Bosnic inledde också presskonferensen med att verbalt omfamna sina spelare.
Fyra dagars uppladdning och sen kliva ut och genomföra matchplanen så perfekt med drygt 3 500 personer mot dig. Det är imponerande.
Paul Burke hymlade inte bakom sitt väldiga skägg utan analyserade sakligt och lugnt.
– Vi räckte inte till. Vi fick en lektion, säger Dolphinscoachen som hade behövt alla verktyg i världen för att vinna i går. Och jag vet inte ens om det hade räckt.
61–77 är siffror som måste skakas av – men visst finns det en risk att den uteblivna festen sätter spår.
Paul Burke har coachkarriärens tuffaste uppgift framför sig. Att förbereda sitt lag på vad som väntar i Täljehallen på lördag. I går var det inget snack om vilket lag som vann den mentala fighten. Kings var lika dominanta där som i spelet på planen.
Med 1.15 kvar så bytte Paul Burke in Niklas Rydgren, Ludwig Wissing, Dzenis Sogolj och Adis Kadrispahic.
Matchen var död. Finalställningen 3-3.
Om det var fördel delfinerna innan så har de en ny uppförsbacke att bestiga. Laget har lyckats att vinna två gånger tidigare i mästarnas hus. Det kommer inte att krävas lika gedigna insatser nu. Det kommer att krävas mer.
På ett sätt känns det kul att vi får en sjunde direkt avgörande rond.
Det har varit en finalserie som levt upp till förväntningarna och lite till. Nu återstår 40 minuter med ett guld i potten. För två år sedan gjorde Dolphins precis det – säkrade mästerskapet i Södertälje. Jag vet inte om det är värt ett skit på lördag men jag vet att det är en match som det kommer att slå gnistor om.
3 522 personer ramade in den sjätte SM-finalen på bästa tänkbara sätt. De kom till Stadium Arena i hopp om att festa med Sveriges bästa lag. De lämnade i ovisshet om partyt skjuts framåt ett par dagar eller om guldet stannar i Södertälje.