Jag är besviken på Detroit
Detroit Red Wings kom, sågs - och förlorade! De senaste årens största NHL-lag har som bekant gästat Sverige i helgen. I går kväll reste de rödvita hem med svansen mellan benen.
Två kvällar har jag suttit framför TV-apparaten och haft stora förväntningar på detta omskrivna hockeylag som har hela åtta svenskar i truppen, varav sex var med på isen i Globen. Mest nyfiken var jag naturligtvis på vår "egen" Jonathan Ericsson, Vita Hästen-backen som via Södertälje hamnade i Detroits farmarlag och så sent som i maj/juni var med i Detroits finalmatch mot Pittsburgh. Godkänd men inte mer, blir mitt betyg på Jonte. I fredagsfighten gjorde han visserligen ett av målen, men tvingades vila stora delar av speltiden på grund av en fotskada. I lördags kväll var han tillbaka på isen, stod pall hela matchen men lyckade aldrig riktigt komma in i matchen. Något fattas i Detroit
1-2-1-3 är Detroits facit i grundserien sedan lockoutsäsongen 2004-05. Så sent som 2008 var klubben dessutom mästare. När lönetaket infördes var det många som trodde på en nedgång och den här säsongen tror jag klubben får svårt att upprepa sina framgångar. I alla fall visade man inget i helgen som talar emot mina farhågor, även om vi fortfarande bara är i början på säsongen. Noterbart är dock att Detroit bara vunnit tre av nio träningsmatcher (inklusive den mot Färjestad) och nu fick ytterligare två förluster i NHL-öppningen. Från förra säsongens lag har starka kort som Marian Hossa, Mikael Samuelsson, Tomas Kopecky och Jiri Hudler försvunnit. Dessa fyra gjorde 88 mål tillsammans. Allt beroende på att Detroit tvingats skriva nya kontrakt med spelare som Henrik Zetterberg, som nästan tredubblade sin lön, och Johan Franzén som femdubblade sin. Därför har det inte blivit så mycket över till nya spelare inför den här säsongen. Och det kan stå Detroit dyrt. Men naturligtvis ska man inte döma ut ett lag redan två matcher. Speciellt inte som 80 återstår. Seger ett måste
Fyra omgångar är däremot bara kvar i superettan - nu kan vi börja snacka om ödesmatcher. I kväll är det dags för den första. IFK Norrköping tar emot Ljungskile. Känns skönt att matchen spelas på Idrottsparken och framförallt att både Russell Mwafurlirwa och Stefan Thordarsson återfinns i anfallet igen. Det borgar för poäng (läs mer i Folkbladets förhandsartikel på sidan 18) om man ska gå efter tidigare matcher under säsongen. Genom att både Trollhättan och Qviding knep varsin trepoängare i helgen har helt plötsligt IFK rasat ned på nedflyttningsplats. Något som man måste ändra på i kväll genom att ta tre poäng. Frågan är alla i och runt IFK insett allvaret i klubbens läge. Fyra omgångar återstår bara och IFK behöver minst sex poäng för undvika nedflyttning eller en kvalmatch mot exempelvis Sleipner från söderettan. ÅFF håller inte
Qviding-ÅFF 2-0. En skräll? Nej inte för mig. Jag har hela tiden sagt att ÅFF skulle få svårt ju längre serien varar och nu känns det som om det är fördel GIF Sundsvall i striden om den andra direktplatsen till allsvenskan. Mjällby har ju redan tagit den första. Ett lag som däremot går bra är Linköpings FC. Damerna slog Djurgården med 2-0 i går sedan förra Smedby-spelaren Tilda Heimersson får göra sitt första mål i allsvenskan. LFC fick hjälp av Hammarby i går då "Bajen" oväntat slog ett blekt Umeå. Malmö tog nu över andraplatsen sedan man slagit AIK med 1-0 och när fyra omgångar återstår har LFC två poäng upp. Det intressanta är att LFC har både Umeå (hemma) och Malmö (borta) kvar att möta. Därför får man inte heller
Så jobbar vi med nyheter