Jacobsson lägger guldtankarna åt sidan

Idag landar Jonas Jacobsson i London med en orolig känsla i kroppen.

Sommaren har ägnats åt att jaga en form som inte vill bli funnen.

- Det känns inte speciellt bra. De tre senaste månaderna har det inte fungerat alls. Innan dess sköt jag bara dåligt, skämtar Jacobsson.

I ett försök att få skotten att sitta har han provat det mesta.

- I stort sett allt. Jag har till och med vänt på geväret upp och ned, fortsätter Jacobsson som uppenbarligen väljer en lättsam syn på formsvackan.

Betydligt allvarligare blir det när tävlingen inleds sista augusti - men drömmen att ta hem Paralympicsguld nummer 17 påverkas av den den djupa svackan.

- Jag måste vara realistisk. Som det ser ut idag kommer jag inte att vara med och slåss om något guld. Jag sköt 1 160 under helmatchen i SM, det kommer inte att räcka här, säger 47-åringen.

Dagarna innan allvaret i London är Jonas Jacobsson en jagad man.

Ett intresse som inte blev mindre efter att han tackade ja att bära den blågula fanan på onsdagens invigning.

Efter att konsekvent ha nobbat erbjudandet tidigare så nappade slutligen Krokeks stolthet.

- Det var väl dags att jag tar fanan den här gången. Det ska bli kul, sa Jacobsson i en TT-intervju tidigare i veckan.

Om det är för att tankarna finns på att det kan vara sista Paralympicsframträdandet blir svaret svävande.

- Det känns som en slutpunkt varje gång. Fram till tävlingen är det bara den som gäller. All fokus läggs på det här. Det är något man får bestämma efteråt.

Om du skulle göra bra ifrån dig - skulle det vara enklare att lägga av då?

- Det går inte att svara på utan det får man, som sagt, ta efteråt. Sista åren har jag haft svårt att känna den där gnistan. Den sista lilla edgen som behövs men på slutet har jag känt mig mer förbannad på träningarna. Det kommer mer och mer nu.