Martin Hossman började på handbollsgymnasiet Katrinelund förra hösten. Ett stort steg för tonåringen. Inte minst mentalt.
Göteborg är ju en handbollsstad och Redbergslids IK ett stycke svensk sportklassiker. Klubben kallas "De vita eleganterna" och har 20 SM-guld på meritlistan.
- Det är en stolt förening, menar Martin som spelar i juniorlaget, som är ett av landets bästa.
Talang i Norrköping
Hossman var en talang redan hemma i Östergötland men på idrottsskolan (landets största i sin genre) i Göteborg har han fått veta vad elitsatsning verkligen innebär.
- Vi kör nio pass i veckan och det var väldigt tufft innan man vande sig vid träningen. Som ny i klubben får man tidigt inpräntat att det bara finns en väg att gå och det är via hårt arbete.
Martin har läst sin läxa. Det syns inte minst utanpå.
Vi snackar om 108 vältränade kilon på 196 centimeter mittsexa.
En imponerande handbollskropp. Den lätt överviktige ynglingen som lämnade "Peking" förra hösten finns inte mer.
- Här hemma var jag lite känd som "den store killen" men i min klass finns det killar som är ännu större. Några av Sveriges bästa juniorer går på Katrinelund.
Alla spelar inte för Redbergslid. Gamle antagonisten Sävehof har lockat till sig några av talangerna och både Aranäs och Kärra har många duktiga spelare.
Han får sparring av de bästa varje dag och goda råd från gamla stjärnor som Magnus Wislander och Johan Eklund. Grogrunden kan nog inte bli bättre.
- De tränar A-laget och kommer ofta med tips till oss yngre spelare. Folk lyssnar verkligen när Wislander har något att säga och överhuvudtaget är det en familjär klubb. Vi är bara tre lag i klubben och vi handhälsar när vi möts. Det skulle nog bli en konstig känsla om exempelvis a-lagsspelarna tilläts skena iväg i det blå, tror Martin.
Omskolad
Som skolats om från niometersskytt till mittsexa.
- Nästan direkt när jag flyttade till Göteborg gick axeln sönder och i den vevan fick jag prova på linjespelet och jag känner att jag utvecklat framför allt försvarsspelet.
Konkurrensen är, förstås, stenhård.
- Inom två år hoppas jag få göra debut i elitserien. Sedan har man såklart en dröm om ett a-kontrakt men det får ta två tre år. Jag har tålamod, klargör Martin som kommer från en riktig handbollsfamilj.
Pappa Roger, mamma Sussie och storasystern Maria har alla spelat i Norrköping.
Men det är minstingen Martin som blivit störst och vem vet var hans spännande handbollsresa ska sluta någonstans. Det här är ju bara början.