Från dagen det läckte ut att 53-åringen blir Erik Hamréns efterträdare har det pågått en nedräkning. Nu är det nära.
Men känslan är att det är omgivningen, fans och media som blåser upp avskedet mer än huvudpersonen.
– Jag vet inte hur det kommer att bli eller vad som väntar. Men min fru sa till mig att förbereda mig på att det kan bli en ovanlig match och det märks när man går på stan. Det är många som kommer fram och kramar och önskar lycka till. Att få uppleva det och att vi är ett topplag som tagit SM-guld när jag lämnar. Det är häftigt, säger Janne Andersson.
Han ler. Blicken fylls av något drömskt men hallänningen är omgående tillbaka i stunden i IFK-ledarnas omklädningsrum på Östgötaporten. Efter att ha plåtats i och runt arenan, betat av en rad intervjuer och samtidigt förberett sig själv och laget för sista uppgiften innan EM-uppehållet börjar det lugna ned sig lite.
– Vi har match nu på söndag. Sen börjar jag städa ut. På tisdag är det tömt här och dags för mig att gå vidare och för någon annan att ta över.
Vad lämnar du?
– Något jag är stolt över att ha varit en del av och vara en av skaparna av. De gemensamma värderingarna vi skapat är jag jäkligt stolt över. Den mentalitet, attityd, arbetsmoral och miljö som vi har skapat tillsammans. Jag behöver inte hålla på med en massa disciplinär skit, det är flera år sedan jag behövde det. Vi tränar och jobbar hårt för att bli bättre.
Har det varit snårigt?
– Oavsett vilken miljö du kommer in i så finns det god vilja och lite tveksam vilja. I min värld är den tveksamma viljan de som inte vill jobba för laget. De som inte kommer i tid och inte vill göra andra bra. Egoister, pennalism. Man håller på med skit.
– Sen finns det de goda krafterna som kommer hit i tid, som förbereder sig och tar en löpning för en annan. Som puttar in energi. De som inte har den rätta energin får man försöka övervinna till den rätta sidan.
Hur mycket tid lägger du på det?
– Märker man att det inte går får man sluta för den individen kommer inte att trivas i det lag jag vill ha.
Har det varit mycket jobb med de individerna?
– Inte mycket. Det blir utsorterat efterhand. Här har det varit jättefina killar som lämnat och jättekillar som varit med hela vägen. Det handlar inte om att man inte får vara olika. Alla behöver inte vara som Andreas Johansson. Det är inte det vi pratar om, men däremot ska alla vilja putta in energi. Det blir aldrig bråk på en träning här. Har jag gjort fel lägger jag ned bollen. Vi står inte och tjafsar. Vi har tvättat bort det.
IFK Norrköpings SM-guld i höstas var klubbens första på 26 år. Samma stund som slutsignalen ljöd i Malmö var bedriften ett faktum och Janne Andersson förevigad i historieböckerna.
Men det blir ingen staty och du får ingen gata uppkallad efter dig?
– (Skratt). Vi pratade internt på skoj om det i höstas, men det blev pinsamt. Sen kom jag på att Nanne Bergstrand fick en gata i Kalmar och då kom tävlingsskallen. Ska han ha en gata ska jag ha en gata tänkte jag då, men sen visade det sig att man var tvungen att vara avliden. Då var det inte värt det. Så mycket var det inte värt att slå Nanne. Bara att folk säger att de vill att jag ska få en gata är fantastiskt att höra.
Guldet självklart, men vilka minnen sticker mer ut?
– Djurgårdsmatchen på hösten 2011. Vi fick en utvisning men det var nästan VM-finalstämning på arenan. Det var helt hysteriskt. Folk var så glada. ”Antes” mål mot Helsingborg. Matchen mot Göteborg hemma med Ante som mittback, Telo som vänsterback och vi vann med 3–0. Det var ett steg på vägen.
Zlatan sa att han kom som en kung och lämnade som en legend. Vad kom och lämnar du som?
– Jag har utvecklats de här åren, jag är inte alls samma tränare. Det är bra att jag kan säga. Den dagen man inte vill utvecklas avvecklas man. Det gäller såväl fotbollstränare, spelare och journalister. Det är det jag tycker är häftigt med det nya jobbet. Jag är bra på Allsvenskan. På söndag gör jag min 496:e match som assisterande och huvudansvarig. Därmed ska jag inte säga att jag kan allting, men jag har jobbat med allsvenskan i många år och kan det här.
Så du lämnar som en bättre tränare?
– Tycker folk att jag gjort något bra här, jag är inte så trög så jag fattar om de tycker så, blir jag glad. Jag var kvar något år för länge i Halmstad som det visade sig i efterhand, men jag trivdes väldigt bra och jobbade långsiktigt. Den modellen och tänket tog jag med hit. Sen har det förfinats här och jag har haft mycket bättre förutsättningar. Vi har kunnat öka mängden och kvalitén tillsammans med teamet här.
Tar du med IFK:s sätt spela in i landslaget?
– Det är vissa grundprinciper som jag tror på. Som jag tror är en framgångsfaktor. En sådan är att spela med två forwards. Tittar man på många andra lag som har bra passningsspel så spelar de med en forward. Vi spelar med två. Det ska jag försöka hålla mig till även i landslaget. Spelar man mot riktigt bra lag så kan man skapa chanser med två forwards.
– En blir ensam och isolerad. Det är en viktig grej för mig. Det en idé jag har. Modellen och tankegångarna i IFK finns med, men jag måste känna att jag har spelarna. Det går inte att värva in en islänning till svenska landslaget.
Hur ser du på Zlatan?
– Det är en av de frågor jag svarar på efter jag tillträtt.
Den får vänta?
– Den får vänta. Den tillhör dagens landslag. Jag har sagt från början att den kommer jag inte röra innan jag börjar.
Erik Hamrén har inte haft den bästa relationen med media? Skrämmer nya jobbet?
– Dels så kommer jag inte prata om hur han haft det och vad som har varit innan. Det kommer jag inte att göra någonstans. Då var då. Nu är nu. Men min inställning är om folk är schyssta mot mig, vi har haft några break på vägen mellan Folkbladet och mig, men då har jag tyckt att man har gått förbi någonting. Om man tycker någonting om vad jag gör, det kommer hela Sverige att göra, då måste jag vara stark i mig själv och tro att jag är rätt man för jobbet.
– Då är det ganska ointressant vad andra tycker. Att sen media och andra har åsikter och tycker: På något sätt är det som driver fotbollen framåt. Men däremot om man ger sig in och inte visar respekt och söker skit. Om man letar skit som inte har relevans – det är inte så roligt men om folk tycker saker och jag får chansen att svara. Då är det inga problem.
Du verkar väldigt lugn?
– Jag är helt obekymrad, faktiskt. Pratar man civilt om barn och familj är jag alltid orolig. Där är jag som alla andra föräldrar. Nu letar vi boende i Stockholm, det är stressande som fan. Men just vad gäller det här: Jag vet inte vad som väntar. Jag håller inte på och målar upp en massa bilder. Jag kommer göra mitt bästa för att det ska bli bra med de förutsättningar som finns, med de kollegor jag jobbar med. Sen ska vi få ett antal personer att spela fotboll på bästa sätt. Det är någonting jag har ett självförtroende i att veta hur man gör, utan att vara kaxig eller självgod. Man måste ha en tro att man är rätt man på rätt jobb. Annars skulle jag inte ta det.
Följer Bazinga-muggen med till Stockholm?
– Den ska med. Definitivt. Sheldon lämnar man inte, säger Janne Andersson.