Ett helt vansinnigt slöseri
Norrköping Dolphins är 2004-05 ungefär lika svårgissat som, tja, vintervädret, och det är inte enkelt att sätta pekfingret på vad som fattas guldkandidaten som just nu slåss för att slippa drabbas av det basketvirus kallat A 2 och som kan innebära att alla chanser till slutspelsavancemang är så gott som obefintliga.Men vi gör ett försök.
Låt spelare som Nick Eppehimer få mer speltid. Det tycker i alla fall Folkbladets krönikör. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Eller brist på matchning, kanske ska skrivas.
Jag har till exempel sett "delfinerna" mest pinsamma insats - i GA-hallen i Helsingborg mot medelmåttiga Pearls - och jag har sett den mest imponerande halvleken hemma mot Plannja. Men då, precis som vid flertalet andra tillfällen i ligan, har Kelly med en dåres envishet utnyttjat hela sitt lag. Och då menar jag varenda spelare som varit ombytt, oavsett form.
Kelly vill ha det så, han är stolt över att kunna visa upp många bekanta (=lokala) ansikten i truppen och hans policy är att alla ska få speltid, att varje punktinsats betyder något värdefullt för laget. Vitsen är också att stämningen i truppen ska vara bra och i så fall har coachen färre problem - utanför planen.
Jag tycker det är ett vansinnigt slöseri.
Visst orkar dom
Dels tror jag inte det är så himla betungande för elitspelare att spela 30-35 minuter per match. Tvärtom, jag tror nyckelspelarna kan påverkas mer negativt av alla täta byten och antalet ökade minuter på avbytarbänken än vad en coach räknar med. Få har såvitt jag känner till lidit av eller klagat på att de får spela FÖR mycket. Titta bara på lettländaren Janis Porzingis, han kom till Mässhallen tjugo minuter före uppkast och efter 16 timmars båtresa, ytterligare ett par timmars bilresa och presterade sin främsta basket i Dolphinslinnet så här långt.
Hans vilja, mod och egoism i slutskedet av matchen mot Solna var helt avgörande när Dolphins vände i sista perioden, gjorde 16-0 (!) och gick fram till 93-80.
Att han också kastade bort nio bollar i s k "turnovers" var inte lika viktigt.
Dessutom, och vad viktigare är, har inte Dolphins stjärnor hittat den rätta harmonin ute på planen eftersom de inte fått tillräckligt med speltid tillsammans. De är för att skriva klarspråk inte tillräckligt bekväma i sina roller.
Det kan vara lagets största bekymmer.
Kanske kan det ändå vara så att Dolphins rutinerade coach är på väg att tänka om, en ljusning glimtade igår eftermiddag.
Mot Solna fick bara åtta av truppens spelare mer än tio minuters matchtid, en ovanlighet den här säsongen. Men en av orsakerna till den fördelningen är att förstafemmans Joachim Stille fick tre fouls på 1,41 i första perioden. En annan att Kelly Grant gett trion Mathias Engman, Tobias Persson och Per Lundahl ledigt inför lagets viktigaste match så här långt i ligan. Se där, ännu ett exempel på att coachen lägger stor vikt vid att spelarna ska må bra - även utanför arenorna. Skulle ni kunna se en annan coach ge en trio fritt i samma läge? Inte jag heller. Eller för att göra jämförelsen: skulle en allsvensk fotbollstränare göra samma sak? Knappast.
Men det är som jag skrev inledningsvis någonting ogripbart över Dolphins den här vintern.
I sina bästa stunder finns kapacitet till stordåd.
I går tog sig laget samman och vände när det som bäst behövdes och tog den seger som förmodligen betyder skillanden mot att hamna i "B-serien", A 2, där de sämsta ligalagen samlas för att göra upp om endast två slutspelsplatser. I A 1 får som bekant alla chansen till kvartsfinalspel.
Att Vikings saknade centern Mattias Sahlström, en av svensk basket främsta genom tiderna, spelade förmodligen inte någon avgörande roll. Det intygade till och med Solnacoachen Pekka Salminen efteråt även om han saknade sin naturlige ledare. Motivationen och engagemanget hos hemmaspelarna var stort. Däremot betydde förmodligen det faktum att Solnas amerikan Julius Barnes foulades ut redan i tredje quartern mer. Hans skytte hade Dolphins problem att hantera.
Får Kelly och assisterande coachen Johan Lind samtliga nyckellirare att fungera samtidigt tycker jag fortfarande Dolphins har en chans att nå långt i SM-slutspelet.
Prickskyttar
Laget har två prickskyttar i David Bergström och Nick Eppehimer - han satte två oerhört viktiga treor i sista quatern - och en spektakulär artist i Janis Porzingis. Av amerikanerna är mina ögon kantige Damen Maddox på väg att bli den mest nyttige, verkar enormt tung att möta under korgarna. Wayne Bernard ser ut att ha allting som en pointguard ska ha, snabba fötter, bra fysik och ett vasst skott. Men hans självförtroende har sviktat ända sedan han dök upp här och hans väg mot korgen kantas nästan alltid av obeslutsamhet och feghet. Känner han något förtroende i sin roll? Av avbytarna imponerar Adnan Chuk mest, han vågar ta egna initiativ och vågar misslyckas under sina minuter som guardersättare.
Det självförtroendet skulle Wayne Bernard få låna.
Så jobbar vi med nyheter