Ja, varför krångla till saker i onödan?
Proffsboxaren Suro Ismailov från Norrköping är tillräckligt klarsynt för att inte haka upp sig vid petitesser som "om" och "men".
– Man ställer upp delmål och sedan genomför man dem, är hans enkla filosofi.
–Jag är väldigt driven och vill hela tiden utvecklas som människa och boxare. Dessutom vill jag vara en bra förebild för andra som kanske, liksom jag, haft en tuff uppväxt och bott i svåra områden.
Det här med personlig utveckling är en tankegång som tagit familjen från oroshärden Armenien till trygga Sverige via fleråriga stopp i Ryssland och Tyskland.
Suro är född i Krasnodar vid Svarta havet i södra Ryssland, inte långt från republikerna Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Han har sett sin beskärda del av krig och elände.
– Det har varit svårt många gånger och här i Sverige är allting så mycket lättare. Jag är glad att mina föräldrar valde att flytta hit. Meningen var att vi skulle flyttat till Tyskland, men pappas vänner föreslog Sverige, säger Suro under en pratstund i Vasaparken.
23-åringen har boxningen i blodet. Armenierna är kända för att fostra duktiga brottare (minns svenske OS-stjärnan Ara Abrahamian) och boxare. Pappa Ismailov höll själv på och lille Suro hittade tidigt in i ringen. Först på lek, senare blev det allvar.
– Det var förstås ganska tufft, men å andra sidan fick man sparra mot bättre motståndare och av det lär man sig massor.
Suro må vara en novis i proffsringen, men han har faktiskt gått över 100 amatörmatcher och på den vägen skaffat sig rutin.
Nu väntar den sjätte proffsfajten i ordningen. Meningen var att Suro skulle mött finske ringräven Juho Tolppola på måndag i Helsingfors men nu ska galan gå först på fredag i stället.
– Det gör ingenting. Jag störs inte av det, försäkrar welterviktaren (67 kilo) som tränas av Krister Segerberg i Igelfors.
För första gången handlar det om en match över sex ronder.
– Det är ju så det fungerar. Först fyra ronder, sedan sex, åtta, tio... man behöver gå uppemot 15 fajter innan man kan börja räkna in de stora matcherna.
Målet: Världsmästarbältet!
Där är han naturligtvis inte ännu. Drivet finns, men räcker kunnandet?
– Jag är ganska allround, ortodox (rör sig med vänster hand och fot först, Folkbladets anm) men kan växla till att gå före med högern. Det kan få motståndaren att tänka till lite extra. Min motståndare i Finland blir den tuffaste och svåraste hittills, men förluster finns inte i mitt tankesätt.
Vid sidan av boxningen är hans djupt involverad i IUG, Idrott utan gränser där kompisen AdmirLukacevic är frontperson.
– Det där är något jag verkligen brinner för. Att jobba med ungdomar och få visa att idrotten är ett alternativ till andra mindre bra saker. Man känner att man gör skillnad för barnen och detta är något jag skulle kunna tänka mig att jobba med efter karriären, säger den nye verksamhetschefen för IUG.
På fritiden är det även fotboll som gäller. Suros första anhalt i Sverige var sörmländska Flen och då det inte fanns någon boxningsklubb på orten började han spela fotboll. Väl i Norrköping (där pappa fick jobb) kunde han återuppta sin gamla sport. Ett par förlorade år blev det men kärleken till fotbollen överlevde.
– Jag gillar verkligen fotboll och ser nog mer på det än på boxning. Mitt favoritlag är Real Madrid, säger han och ler.
Real tog sig ju nyligen till Champions League-finalen och Suro kan se fram mot nya högtidsstunder framför teven.