- Det här grejar aldrig Dolphins!
De två första perioderna innehöll till att börja med två helt olika ansikten. Som vanligt hade Dolphins svårt i starten och kom i underläge med 2-10. Innan periodsignalen ljöd hade man jobbat sig ikapp till 15-19 men utan något flyt i spelet. I andra quartern blixtrade det bara till. Dolphins skjuter Plannja sönder och samman, sätter sex trepoängare och vinner den tiominutersperioden med 34-16. Men Plannja är inte Plannja om man inte vill tillbaka in i matchen. Norrlänningarna vinner tredje perioden med 26-9 och vänder till ledning 61-58. Därefter rinner det bara på. Plannjas store man, denna kväll, Brandon McKnight, gör i stort sett allt rätt och fyra minuter i slutperioden står det 73-62 till gästerna. - Kört, säger bänkgrannen David Iwung och jag finner inte heller någon lösning på problemen. Många hjältarMen det gör Kenny Grant, som inte alls glänst tidigare. Sedan Fred Drains, Joakim Kjellbom och Gee Gervin jobbat upp Dolphins till 72-77 tänder det liksom till i hela hallen. Med 2 112 åskådare (såg ingen från Luleå) i ryggen hinkar Kenny i två underbara treor och efter 8.30 är Dolphins i ledning, 80-79. Den släppte man inte sedan, trots ett dramatiskt slut med massor av straffar och en riktigt ful foul av John Rosendahl. Det fanns många hjältar i Dolphins den här kvällen men tyvärr var det någon företagare som utsåg Joakim Kjellbom och Håkan Larsson till de två profilerna på planen - helt obegripligt. Hos Dolphins fanns det två andra spelare som var värda priset, Fred Drains, poängbäst med 18 och dessutom hela åtta returer och Dee Ayuba, hela tio returer och den som visade vägen under korgarna. Hos Plannja hette liraren Brandon McKnight, 26 poäng och inget annat och det var just han som höll på att ge Dolphins deras första förlust. Men på något underligt sätt reste sig Kelly Grants mannar. Från att ha varit totalt under isen till en bländande avslutning där man fick hela Stadium Arena att koka. Räcker energin?
Det märktes också vilken prestige det finns i de här mötena mellan två av tungviktarna i svensk basket. Hittills i höst är det fördel Dolphins, laget har nu fem raka vinster i ligan och det är man ensamma om. Men min fråga blir ändå - hur länge kommer nollan i förlustkolumnen att finnas kvar? Den här veckan spelar Dolphins redan i morgon igen, hemma i Baltiska Ligan och på fredag blir det flyg upp till Östersund för ett möte med Jämtland. Kunnandet finns, det visade man ännu en gång i går, men räcker energin?