“Oss två” är Sjölund och lagkapten Andreas Johansson.
IFK Norrköpings äldsta spelare fick kliva fram, visa vägen och göra varsitt mål när det behövdes som mest. Robin Simovic 1–2-kanon med tolv minuter kunde ha sänkt hemmalaget – men i stället samlade “Peking” kraft, kvitterade med nio minuter kvar och skickade även in segermålet i den 95:e (!) minuten.
Daniel Sjölund nickade först in kvitteringen på hörna och Andreas Johansson bredsidade in 3–2 i bortre hörnet, assisterad av “Daja”.
– Jag hörde Ante skrika väldigt tidigt, så egentligen hade jag bara en tanke när jag tog emot bollen, och det var att spela upp bollen på hans högerfot. Det var inga konstigheter egentligen, säger Sjölund.
Det gamla gardet fick bli matchhjältar.
– Men ni kommer nog inte få se oss två göra mål igen, i alla fall inte i en och samma match. Nej då, det är kul så klart, men varken jag eller Ante är några spelare som jagar poäng. Det viktigaste var att vi fick tre poäng med oss och kan haka på topplagen. I det stora hela och sett över 90 minuter tycker jag att vi är värda att vinna, vi skapar så pass mycket att vi ska kunna avgöra det här tidigare.
Första halvlek bjöd kanske inte på någon sprudlande fotboll, däremot ett ruskigt vackert mål av islänningen ArnórIngviTraustason som dundrade in 1–0 via ribban.
IFK kom ut till andra och skapade chanser för att utöka men i stället kunde Helsingborg kvittera efter en knapp timme.
Sen kom då den dramatiska avslutningen.
– Det var väl inga positiva tankar man hade efter 1–2-målet, men vi hade spelet och det kändes som att vi skulle kunna kriga till oss det här ändå. Vi skapade ändå chanser och hade tunga spelare där framme med Kujovic och Kamara. När vi gör 2–2 var det bara att springa och ta bollen och sen ösa på framåt, säger Andreas Johansson.
Helsingborg fick inhopparen Rade Prica utvisad i den 89:e minuten vilket inte gjorde IFK:s tryck mindre. Den stora chansen dök upp när klockan precis passerat 94 minuter.
Andreas Johansson levererade.
– Jag skrek tidigt på Daniel och han serverade den perfekt. Det är ofta ledigt i bortre och om det blir en retur så har vi i regel väldigt mycket folk där. Sen kan jag ju inte skjuta så hårt så det är bättre att passa in den. Janne brukar kalla mig för bredsideskungen, säger han och skrattar.
– Men när vi gör mål framför Curva Nordahl och får jubla där – den känslan är något man strävar efter. Det var fantastiskt. Nu var det ju tre veckor sen vi spelade hemma senast och då förlorade vi, nu ville vi ge någonting tillbaka. Det blev ju både spänning och dramatik.
Och tre oerhört viktiga poäng i toppen.