Efter slutsignalen gick IFK-arna på en veckas semester. Återsamlingen sker på söndag kväll för vidare färd till Visingsö och omladdning av batterierna.
För den här ledigheten tror jag IFK-arna behöver. Laget såg slitet ut redan i tisdags i cupmatchen mot Örebro. Även om man gjorde en kanoninsats då var det inte mycket som talade för seger i lördags mot serientvåan Syrianska.
Under sker ibland
Tror ingen runt Idrottsparken heller vågade sig ens tänka på ett under som matchen gestaltade sig.
När Kanga smällde in 2-1 sedan Imad Khalili totalmissat en rensning i försvaret som blev en underbar framspelning till Kanga, gick luften liksom ur Parken. Många av trotjänarna lämnade Idrottsparken, besvikna över en ny förlust, den i så fall tredje i serien och hemmaklacken bara dog ut, medan Syrianskas fick ny tändning.
Men det lyser en moral och kämpaglöd runt dagens IFK-are som vi varken såg 2008 och 2009. Och så fortsätter bollen att rulla stjärnans väg.
Armin Tankovic fick ta emot priset som bäste IFK-are i lördags och med tanke på sin enorma jobbinsats och snygga 1-0-mål förtjänade han det.
Men på något vis borde man också skänkt även Christopher Telo ett litet pris. För det var han som avgjorde den här tillställningen.
Men...., frågar sig någon, var det inte Russell Mwafurlirwa i 94:e minuten?
Jodå, men utan den suveräna passningen från Telo hade IFK aldrig vunnit.
Bolltrollaren Telo
Den lille bolltrollaren på vänsterkanten (som kom in i paus i stället för Shpetim Hasani, som försökte spela med sin skadade arm men fick ge upp i paus) bjöd först på ett 2-2-mål i världsklass, varken Ronaldo eller Messi kunde gjort det vackrare, och sedan på en passning som verkligen friställde Russell som också agerade inhoppare. Russells lyftning över målvakten Dwayne Miller var också en läckerbit.
3-2 till IFK och ingen fattade något.
Seriefinalen var ingen bra fotbollsmatch. Den tände till i första halvlek när de två målen ramlade in och så blev de sista 15 minuterna glödheta.
Lågt tempo
Däremellan var det oftast lågt tempo och om något lag skulle haft de tre poängen då så var det Syrianska. Kristoffer Arvhage, även han inhoppare, räddade exempelvis ett givet mål i andra halvlek och han i par med David Wiklander (Whass gick ut i paus, skadad och Petru Racu var avstängd) gjorde ett kanonjobb när Syrianska pressade på som mest. Även Whass var en gigant i första halvlek ska tilläggas, plockade helt ner Syrianskans omskrivne anfallsduos Peter Ijeh och femållsskytten Besim Kunic.
Sedan var det Armin Tankovic som höll samman mittfältet. Mikael Lindskog var ovanligt blek och Daniel Bamberg och Riki Cakic kom inte upp i normal vårklass. Därför kändes det så befriande när Christopher och Russell kom in med pigga ben och rörde verkligen om hos de röd-gul-svarta.
Därmed har IFK skrapat ihop 19 sköna poäng redan efter nio omgångar. Det är ingen som kan ta ifrån dem, även om vägen till en allsvensk biljett fortfarande känns lång och svår.
Vägen känns svår
Minst lika lång känns vägen för svensk landslagsfotboll fram till en EM-biljett 2012.
Erik Hamréns mannar, och framförallt då flera ur det så framgångsrika och roliga U 21-laget förra sommaren, bjöd på en riktigt underhållande träningslandskamp i lördags kväll. Martin Olsson, som huserar i England till vardags, fick göra två mål i sin landslagsdebut och likaså slog Ola Toivonen in sin första A-boll. Marcus Berg har gjort mål tidigare, men behövde säkert den här fullträffen för självförtroendet, våren i Hamburger SV har varit allt annat än bra.
4-2 på Bosnien var ett skönt kvitto på att det finns grabbar som inte tänker vänta på att Zlatan Ibrahimovic ska bestämma sig om han ska spela i blågult eller ej.
Sluta tjata om det
Det tjatet tycker jag vi lägger åt sidan. Passar det inte att representera Sverige så gör det inte.
Zlatan borde kanske lockså lyssna lite med dagens IFK Norrköping. Där känner man stolthet över att få repre
sentera sitt lag
när man
blir uttagen.