Solen smekte flanörerna i Oxelbergsparken och "Ante" såg inte bara harmonisk ut. Hans hoppfullhet lyste igenom när samtalet gled över på vad IFK Norrköping hade på gång.
Utanför jobbet, utanför Nya Parken blev det mer än fem minuter av fråga och svar. Ingen inspelningsapparat i min hand. Ingen matchdress på Johanssons kropp. Vi jobbade inte. Han sänkte garden.
"Pekings" passningsspel hade börjat ge eko.
Laget med sju Norrköpingskillar i startelvan imponerade och charmade. Emir Kujovic levererade och poängen trillade in.
Det var något som kokade och Kamraterna stod inför tre högintressanta matcher: Malmö FF hemma och dubbelmöten mot IFK Göteborg.
Johansson visste vad en lyckad utgång mot de två storsatsande giganterna i de tre matcherna skulle innebära.
Tre avgörande test.
En skiljelinje om uppstickaren var just en uppstickare eller en utmanare med de rätta verktygen.
IFK Norrköping hämtade hem fem poäng, höll nollan borta mot Blåvitt som gick som en maskin för tillfället och Peking körde över Malmö.
Det började snackas och skrivas om guld på allvar – men aldrig från huvudpersonerna.
Janne Andersson gjorde inte många misstag under året. Ett av hans bästa drag var att konsekvent skydda sina spelare och döda all press. Managern ströp minsta lilla tendens så fort någon ville placera IFK i en annan position än det behagliga bakvatten som laget faktiskt lyckades att flyta med i hela vägen till Lennart Johanssons pokal.
IFK Norrköpings SM-guld knockade och chockade på ett sätt som ännu inte har sjunkit in. I sökandet efter uträtade frågetecken dyker ofta mötet med Andreas Johansson upp. Hans kloka fotbollsskalle hade börjat inse att det kunde gå. Att Norrköpings 26 år torra allsvenska vandring faktiskt kunde vara över. Att ett lag som var på vippen att åka ur ett par månader innan faktiskt kan hitta sig själva som vinnare. Spelarna trodde mer på det än vad någon annan gjorde – det gör fotbollssäsongen 2015 extra minnesvärd. En Rocky-story. En fotbollssaga.
Vita Hästens säsong har utvecklat sig till en fars. En skadefars. Så sent som i tisdags mot Timrå saknade laget tio (!) spelare. En prövning för Norrköpingslaget som inte knäckts av motgångarna. Tvärtom. Med en stundtals sanslös Axel Brage i målet och stora krigarhjärtan är det bara att lyfta på hatten för utgångsläget efter jul: en femteplats i den hockeyallsvenska tabellen.
Paul Burke, Lasse Johansson och – Adnan Chuk. Det har varit snurr på coachbänken i Dolphins de tre senaste åren. I en utsatt ekonomisk situation och med stränga besparningskrav kastades en oprövad 33-åring in som huvudansvarig. Adnan Chuks ögon och blick på presskonferensen när han presenterades visade ingen rädsla, ångset eller oro. De visade på beslutsamhet och passion. En chans han väntat och längtat efter. Starten är lovande och Chuks defensiva prägel kan mycket väl ställa till det för Södertälje Kings och Borås framåt vårkanten.
En bespottad förbundskapten fick ihop laget som bäst när det behövdes som mest och självklart var det den allra störste som fixade EM-platsen. Tack, Zlatan!