Kännetecknen under resan mot andraplatsen i ligan har varit ett gediget försvar.
En väloljad lagmaskin som utgörs av en intressant mix av äldre och ungt.
När säsongens bottennapp kom var det ihåligt bakåt. Ett kollektiv som spretade och vek ned sig för tidigt. Oroväckande.
Innan vi fortsätter att skriva om Dolphins magplask så skickar vi in en hyllning till övermännen från Norrbotten. Formstarka BC Luleå – utan en sjuk Christopher Ryan – utnyttjade kvällen på bästa sätt och blottade inte bara att det var ett slitet hemmalag som spelade sin tredje match på fem dagar i ett konstigt spelschema där det nu väntar tio matchfria dagar för Dolphins.
Ligatrean avslöjade att Dolphins är ett väldigt sårbart lag om inte Joakim Kjellboms jättearmar har en bra dag och att Tim Schüberg är ett energipiller som laget behöver.
Det blev ingen match i Stadium Arena. Det blev en käftsmäll som slutade vid minus 31 poäng.
M i n u s 31. Adnan Chuk var inte bara besviken.
I hans analys fanns, med all rätt, även frän kritik mot hur hans mannar agerade. Eller snarare inte agerade.
Dolphinscoachen som sätter högsta värde på lojalitet, passion och hjärta tycker inte att hans mannar levererade i något av de avseendena.
Det sved lika mycket som torsken. Att laget föll utan att kunna bromsa fallet eller stoppa blödningen.
Och att det skedde framför hemmapublikens ögon var knappast en tröst.
– Jag trodde att vi hade lärt oss efter förlusten mot Jämtland. Jag köper aldrig 30-poängstorskar hemma. Med all respekt för LF...förlåt BC men de är inte Real Madrid, menar Chuk men var kanske hårdast mot sig själv när han menade att han misslyckats med att förbereda laget tillräckligt.
Snacka om kontraster. I december när Dolphins vann uppe i norr släppte de in 57 poäng.
Igår slutade krossen vid 62–93.
Med sex matcher kvar av grundserien – var tog säsongen vägen? – så är det en utveckling på tisdagen som skapar viss nerv inför slutspelet.
Det skiljer nu fyra poäng mellan Dolphins och Luleå, då ska det nämnas att delfinerna har 2–1 i matcher så det ska till en kollaps av samma mått som igår för att Dolphins inte ska sluta tvåa efter Södertälje.
På andra sidan myntet av en dyngtorsk finns det en väckarklocka. Vänder Dolphins på det här och låter det fungera som ett avskräckande exempel kan det på ett sätt vara bra att åka på den här bryska knocken nu.
Det gör ont, men svider ännu mer i matcher av avgörande slutspelskaraktär.