Han har gjort sig känd som den pålitliga nyckelspelaren. Lagpappan. Kaptenen som tog steget ned och blev en förstklassig mittback. Det finns mer saker som imponerar med Andreas Johansson. Statistiken avslöjar att den här evighetsmaskinen endast missat fem matcher under sin tid i IFK Norrköping. Ingen av gångerna har varit på grund av skada.
– En födsel och fyra avstängningar, säger 33-åringen som har stenkoll på siffrorna och svarar direkt, utan att vela på frågan om han känner någon stolthet över sitt personliga facit.
– Absolut. Jag känner dels en stolthet att man får förtroende att spela och dels att lagkompisarna tycker att man gör något bra. Och att jag inte blivit utbytt – det känner jag en stolthet över.
Vad är hemligheten?
– Jag dricker mycket mjölk, skrattar Johansson. Nej, jag har en lättränad kropp. Jag har lätt att springa mycket och långt. Med åldern har jag inte lika bra resultat på konditionstesterna men jag får fortfarande goda resultat. Jag vet lite grejor som jag måste jobba med. Jag har ett program som jag kör en gång i veckan.
Efter träningarna är det mer en regel än ett undantag att spelarna stannar och nöter avslut. Även om "Ante" gärna vill står han emot suget.
– Om jag kan välja mellan fotboll och ett skadeförebyggande pass väljer det smarta alternativet. Sen i träningen finns det inget att hålla igen på men jag väljer mina dueller.
Du har aldrig varit skadad?
– Jag hade lite problem med ljumskarna men det är inget som hållit mig borta.
"Pekings" raketlyft i den allsvenska tabellen och totala spelmässiga förändring på ett år kan spåras till Andreas Johansson – som även har koll på att han bara har förlorat fyra av 33 matcher (34 med Supercupen) som mittback.
Stämmer det att du sa: "Om jag ska vara kvar så ska vi spela en annan sorts fotboll"?
– Inte exakt så men jag säger ja ändå. Jag sa att ska jag spela fotboll så kommer jag spela bollen och jag inte ta bollen och skjuta den över läktaren för att vinna inkast. Jag ska försöka lösa knutar. En modern mittback ska ha en passningsfot och hålla i bollen. Jag kanske inte har bäst teknik och som mittfältare var jag inte den som dribblade, men passningsspelet är viktigt för mig.
Hur länge kommer du hålla på?
– Länge! Jag gillar det som attan. Jag älskar det. Känslan är att jag kommer att spela så länge kroppen håller. Det blir lättare att förlänga karriären som mittback än mittfältare. Det man känner med åldern är att de kvicka och snabba spelarna är jobbiga möta. Det gäller att ligga steget före i tanken. De är luriga, men annars löser man det mesta.
Andreas Johansson utsågs till Årets försvarare av de andra allsvenska spelarna. Utnämningen tillsammans med SM-guldet toppade ett fantastiskt fjolår som även slutade med seger i Supercupen.
Trots den stora betydelsen 33-åringen har för Sveriges bästa lag är det inte direkt så att han får ta skydd för uppmärkasmheten utifrån.
– Jag spelar i IFK, en fantastisk klubb med en fantastisk historia men får inte rubrikerna som jag skulle få i andra klubbar.
Andreas Johansson säger det utan att verka bitter. Inte heller när samtalet glider in på A-landslaget låter han besviken.
– Om jag ska jämföra mig med de som spelar och varit med innan – Mikael Antonsson, Per Nilsson och Jonas Olsson – hade jag klarat mig lika bra. Du ser på åldern och vilken klubb och liga. Du sjunker direkt. Kolla sättet de spelar på kontra sättet vi spelar på. Där är det mer långa bollar.
Har du landslagsdrömmen kvar?
– Alla vill representera sitt land. Det är det största du kan göra, speciellt ett sånt här år. Alla vill spela EM. Tror du inte på dig själv gör ingen annan det. Men man måste realistisk. Är man inte med på januariturnén är det inte sannolikt att man är med senare.