Ändå kunde Vita Hästen vinna med 2–1 efter sudden.
Tur, alltså? Knappast.
Förenklat vann man för att man hade den hetare målvakten i Axel Brage och större hjärtan än sina favorittippade motståndare.
Det uppoffrande slitet har belönats med fem poäng i allsvenska comebacken och hockey-Sverige är chockat. Det är en lika otrolig som oväntad utdelning för den på förhand sågade uppstickaren från Norrköping.
Naturligtvis behöver Vita Hästen utveckla sitt spel för att hänga med ännu bättre men det vore lika orimligt som orättvist att tro och kräva att allt redan ska sitta på plats.
Lördagens urladdning dränerade truppen på ganska mycket energi.
En hel del blåmärken blev det garanterat också. Malmöspelarna sköt på alla lösa puckar. 37 skott nådde fram till Brage, men ännu fler träffade täckande Hästen-spelare.
Hemmalaget fick beröm för sin förmåga att skydda egna målet. Precis som i Västerås i torsdags.
Mot lägre rankade lag än VIK och Malmö kommer Vita Hästen få mer tid på sig i offensiv zon. Då sätts kreativiteten och effektiviteten på prov.
Av det lilla (två omgångar av totalt 52) vi hittills sett tycker jag att Axel Brage och Marcus Eriksson imponerat mest. Kapten " Macke " har varit iskall (i positivt bemärkelse) och skapat lugn i för Vita Hästen många pressande lägen och Brage fortsätter som han avslutade i våras..
I bland hemfaller Hästen åt "division ett- fasoner" (främst i försvarsspelet) men å andra sidan är det gott om tid för att växa in i den allsvenska kostymen. Inledningen ger andrum.
Inramningen var förresten helt fantastisk.
En knökafull hall betyder inte per automatik att stämningen håller världsklass, det krävs engagemang, passion och inte minst en stark ljudkuliss för att nå det där extra-extra.
Vita Hästens publik har genomgått en enorm förvandling senaste åren och man visade i lördags att man står bakom sitt lag till hundra procent. Nyhetens behag är naturligtvis stor men fortsätter framgångarna blir det garanterat fler publikfester (och allsång) i 37-åriga Himmelstalundshallen.