Ett ögonblick av genialitet och framgÄng (Daniel Moberg Karlssons frispark hittade nÀtet) fick den dÀr blytunga kÀnslan i bröstet att slÀppa och frisk novemberluft kunde rensa systemet frÄn dystra tankar och domedagsscenarier.
Hösten, alltsÄ.
Ja, ni vet. VÄrens första fotbollsmatcher Àr alltid efterlÀngtade och ramas in av förhoppningar och drömmar av mer eller mindre realistisk natur.
Sommarens drabbningar kan vara de vackraste, dÄ grÀsplanerna mÄr som bÀst och solen vÀrmer lÀttklÀdda supporterskaror frÄn norr till söder.
Men hösten, mina damer och herrar â ingenting kan mĂ€ta sig med matcherna som verkligen gĂ€ller nĂ„gonting. DĂ„ allt ska avgöras. Det spelar ingen roll om favoritlaget Ă€r inblandat i topp- eller bottenstrid. Det Ă€r pĂ„ hösten dĂ„ nerverna inte sĂ€llan slingrar sig utanför matchtröjorna pĂ„ spelarna och oron ligger som en tung, blöt filt över anhĂ€ngarna som lever för sitt lag.
SÄ var stÀmningen pÄ Platinumcars Arena i mÄndags kvÀll.
Vi snackar Ă NGEST i versal skrift.
Jag hade mÄnga bekanta sjÀlvplÄgare som prompt skulle se AIK-matchen pÄ plats, men fÄ av dem som tog sig till arenan vid Södra Promenaden gjorde det med en skön magkÀnsla. Och hur skulle man kunna ha en sÄdan nÀr favoritlaget inte vunnit pÄ hemmagrÀs sedan augusti och mest orsakat besvikelse och frustration?
Nu Àr kontraktet gudskelov rÀddat med en omgÄng kvar att spela, IFK Norrköpings herrlag lirar allsvensk fotboll Àven sÀsongen 2025 efter 1-0-segern mot AIK, men de tre poÀngen pÄ pluskontot kan naturligtvis inte dölja det faktum att Peking gjort en fiaskoartad sÀsong i den högsta serien. En rÀtt enig svensk fotbollsexpertis hÀvdar att Norrköping underpresterat rejÀlt.
Ni minns vÀl att Andreas Alms manskap ett tag lÄg sist i tabellen, man slÀppte in minst ett par baklÀngesmÄl i varje match och att man förlorade med hemska 0-4 hemma mot IFK VÀrnamo, blev utspelade av Sirius i Uppsala, föll i VÀsterÄs, krossades i Solna med mera, med mera.
Ja, det var elÀndigt. Inte mycket talade för de trettonfaldiga svenska mÀstarna i en tid nÀr svenskarna tog semester och i alla tillfÀlligt kunde tÀnka pÄ annat Àn poÀngtapp och uteblivna straffsparkar.
Sedan kom hösten och Ängesten vÀxte ytterligare ett par snÀpp.
MĂ„nga har svĂ„rt att förstĂ„ hur ett lag som blev svenska mĂ€stare 2015 och under de följande framgĂ„ngsrika Ă„ren sĂ„lt ett 20-tal spelare för mĂ„nga hundra miljoner kronor kunnat hamna i den hĂ€r pinsamma situationen. Jag Ă€r sjĂ€lv lika undrande och tror att Ă€ven om IFK klarade sig den hĂ€r gĂ„ngen, sĂ„ krĂ€vs det konstruktiva Ă„tgĂ€rder â pĂ„ och utanför planen â om man inte ska hamna i samma eller i en Ă€n vĂ€rre sits nĂ€sta Ă„r.
Det finns liksom ingen anledning att slÄ sig för bröstet.
Nu Àr förvisso inte IFK Norrköpings följare obekanta med den dÀr gnagande kÀnslan att saker och ting kan gÄ Ät skogen. à ngesten Àr ingen obekant kÀnsla och mÄnga av de dÀr 14 000 pÄ lÀktarna mot AIK minns sÄklart den smÀrtsamma kÀnslan av att tvingas lÀmna allsvenskan.
2002 och 2008 fick Peking lÀmna högsta serien, jag var sjÀlv pÄ plats i Sundsvall för 16 Är sedan dÄ Giffarna vann med 2-1 och skickade ned Mats Jingblads mannar till Superettan.
Ă andra sidan var jag ocksĂ„ Folkbladets utsĂ€nde i Ăngelholm hösten 2010 dĂ„ 18-Ă„rige âTotteâ Nyman sparkade upp IFK till allsvenskan igen.
Fotbollslivet Àr, som Christoffer Nyman sade efter AIK-segern, en bergochdalbana.
Med det sagt: Grattis, IFK Norrköping.