Att tonåringar slår igenom i stora fotbollsmästerskap är inte unikt, men ändå rätt ovanligt. Åtminstone om vi snackar om de stora, mest framgångsrika nationerna.
En 17-årig Pelé som nyligen lämnat barnstadiet bakom sig briljerade i VM-finalen mot Sverige 1958 och slog rekord som yngste målskytten någonsin. Diego Maradona och Leo Messi fick tidigt, tidigt chansen i det argentinska landslaget, vi har Ronaldo i Portugal och några till, förstås.
I några veckor har Spaniens Lamine Yamal toppat rubrikerna i ett i övrigt ganska trist och torftigt fotbolls-EM i Tyskland där flera av storstjärnorna mest såg trötta och slitna ut efter oändligt långa säsonger med klubb- och landslag.
Men genom turneringen har underbarnet Yamal, med marockanska rötter, dansat sig in i fotbollspublikens hjärtan på fjäderlätta fötter.
Han var 16 år då han med ett drömmål sänkte Frankrike i semifinalen och hann fylla 17 inför finalen mot engelsmännen i söndags.
Uppståndelsen och intresset kring Lamine Yamal har varit monumentalt, ytterspringaren har dränkts i lovord medan krönikörer tävlat om att teckna en framtid i guld och pokaler.
”Vi har sett glimten av ett geni”, basunerade förbundskaptenen Luis de la Fuente ut efter semifinalen.
I det läget kan det vara på sin plats att påminna om Bojan Krkic.
Några av er har säkert glömt bort namnet vid det här laget. Andra minns den spanske stortalangen som likt Lamine Yamal slog igenom i Barcelonas ungdomslag.
Krkic hade inget skydd mot den närmast galna uppmärksamhet som mötte honom som tonårigt stjärnskott i början av 2000-talet och han har senare beskrivit den ångest som de orimliga förväntningarna ledde fram till.
Ärr som han lever med än i dag.
Underbarnet blev inte mer än en habil spelare, efter tiden i Barcelona blev det många omstarter i och utanför hemlandet men karriären ville aldrig lyfta. Han rundade av sitt fotbollsspelande i Japan av alla länder.
I Spanien finns det personer i Yamals närhet som drar paralleller mellan de två Barcelona-profilerna.
Landslagskollegan Dani Carvajal tog upp ämnet i en intervju med brittiska The Standard nyligen där han uttryckte farhågor om framtida utbrändhet hos 17-åringen.
”Jag tror att han inte är medveten om vad allt betyder just nu. Han är fokuserad på att spela matcher och han gör det som om han lekte med sina vänner. Och det är det som är bra med honom, att självförtroendet i slutändan bidrar mycket”, säger Carvajal bland annat.
Ytterbacken menar att det handlar om att göra det så bra som möjligt, inte bara i landslaget utan Barcelona också har ett ansvar.
”För det är inte lätt att hantera all påverkan han har i den här åldern”, säger han innan han kommer in på liknande fotbollsöden.
”Det har varit många fall inom fotbollen av unga spelare som vid 20-årsåldern inte gett mer, och vi måste också ha ett visst tålamod med Lamine Yamal och ta hand om honom så att han kan markera ny era inom fotbollen.”
I en intervju med NRK förklarar idrottspsykologen Mark O'Sullivan farorna för unga spelare.
”Yamals kropp är inte färdigutvecklad. Den växer fortfarande, och forskningen är mycket tydlig med att risken för skador under tillväxtperioder är hög. Det tar energi att spela fotboll, och det krävs energi för kroppen att växa”, säger Mark O'Sullivan till NRK.
Summan av både fysik och psykisk press kan få ödesdigra konsekvenser, varnar O'Sullivan.
”Det här är potentiellt en tickande, psykologisk bomb.”