Jag har längtat efter våren, har inte du? För vilket spännande golfår vi kommer att få. Intressant. Ovisst. Häftigt. Lärorikt. Glädje. Frustration. Samma sak för stjärnorna på touren...
Nye världsettan där är Jason Day, den tredje australiern efter Greg Norman och Adam Scott som intagit tronen. Han tog platsen från Jordan Spieth, Texas-grabben med den makalösa puttningen och som 2015 inledde med två raka major-titlar och som alltid visar sin kyla när det spelas om stora titlar.
Säger Bill.
Men bäst i världen är väl ändå Rory McIlroy, nordirländaren som länge känts som den självklare arvtagaren som världsetta efter Tiger Woods, med tanke på att han redan tagit hem fyra majors.
Säger Bull.
Min egen favorit är given.
Den gröna kavajen hamnar på en 28-åring från Queensland som efter sitt fantastiska år 2015 fick en gata uppkallad efter sig i hemstaden Beaudesert.
2016 har börjat bättre än så.
Jason Day har tillsammans med caddien och extrapappan Colin Swatton vunnit två av sina sex tävlingar i USA, totalt sex gånger sedan förra sommaren inklusive PGA-mästerskapet – och jag ser åtminstone fyra starka skäl till att söndag 10 april 2016 (det har hunnit bli måndag i Sverige) blir Days day:
1) Han slår vansinnigt långt, lika långt som McIlroy, Bubba Watson och Dustin Johnson.
2) Han slår högt både från tee och med järnklubborna i sina inspel och har en sanslös kontroll i sina slag.
3) Hans puttning har varit sjukt vass, Days precision när han vann matchspelet i Austin för två veckor sedan höll samma nivå som Jordan Spieths under 2015.
4) De hetaste motståndarna (läs: McIlroy och Spieth) har inte visat dunderform den senaste tiden.
Vad som talar emot? Möjligen problemen med den yrsel som fick honom att kollapsa på banan under förra årets US Open. Besvär med kotor i ryggen har också varit ett bekymmer – som å andra sidan många av dagens golfstjärnor lider av. Det faktum att Day dagarna före årets Masters fick influensaliknande symptom och tvingades till vila kan påverka. Om inte annat har han förlorat fem–sex kilo i vikt bakom slagen.
Samtidigt: han har stapplat omkring tidigare på banorna och spelat drömgolf. Bli inte förvånade om det i framtida memoarer dyker upp något erkännande om att det ibland var ett spel för galleriet, för att minska pressen ...
En av de tuffaste konkurrenterna har dessutom strålande form – Henrik Stenson.
Jag har ju länge varit övertygad om att han ska bli den svenske manlige golfare som bryter major-förbannelsen. Tvivlar jag nu? Nix pix. Han fyller förvisso 40 under tävlingen, men han har en spelnivå som är jämförbar med de allra främsta namnen. Det visas till exempel av att 17 av de senaste 18 rundorna är under par och hur han står sig i USA där de flesta stjärnorna möts vecka efter vecka.
Självklart är spelarna på Europatouren också skickliga, men det där gänget som nämns i samma meningar som fotbollens Messi, Ronaldo, Neymar, Robben och Zlatan – där ingår vår svenske stjärna.
Säger jag.
Har ändrat inställning om hans chanser på mytomspunna Augusta. Stensons avslutning föra året, med rundorna 70-68, var lika bra som de i toppstriden. Men med två över par torsdag-fredag hamnade han ändå bara på delad 19.e plats.
Om det bara börjar bra i dag så ...