Inte ett öga torrt under Svennis avskedsturné

Det är vackert och glatt, sorgligt och vemodigt. Sven-Göran Erikssons avskedsturné över världen väcker känslor till och med bland de mest hårdhudade.

Sven-Göran Eriksson hyllades på ett fullpackat Gamla Ullevi i helgen då IFK Göteborg tog emot IFK Norrköping i allsvenskan.

Sven-Göran Eriksson hyllades på ett fullpackat Gamla Ullevi i helgen då IFK Göteborg tog emot IFK Norrköping i allsvenskan.

Foto: Carl Sandin

Krönika2024-04-24 11:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I början av det här året berättade fotbollsikonen att han drabbats av cancer i bukspottkörteln. ”Svennis” valde att avskalat redogöra för det i Söndagsintervjun i P1. 

”Jag vet ju på ett ungefär att i bästa fall har jag ett år, i sämsta fall mindre”, sade han bland annat.

75-åringen visste då att han drabbats av en av de mest aggressiva cancerformerna och läkarnasbudskap var att det inte fanns mer att göra mer än att försöka bromsa resan mot det oundvikliga slutet. Sättet som Eriksson angrep detta fruktansvärda faktum har imponerat på människor över hela världen och den som inte tidigare förstått värmlänningens storhet blev plötsligt varse om hur respekterad denne landets mest framgångsrike tränare faktiskt är.

Sympatiyttringarna strömmade in när de stora mediahusen rapporterade om Svennis tillstånd och inbjudningarna till Europas största fotbollsscener har haglat över honom.

För några veckor sedan ledde han ett stjärnlag bestående av före detta toppspelare från Liverpool FC i en veteranmatch mot Ajax. Eriksson hade nämligen i en intervju avslöjat att han är Liverpool-supporter sedan barnsben och beklagade sig lite över att han aldrig fått träna sitt röda favoritlag. Liverpool tog omedelbart tag i saken och Erikssons önskan gick i uppfyllelse.

Hyllningarna i norra England var enorma, liksom mötet med ett fullpackat Gamla Ullevi i helgen då IFK Göteborg tog emot IFK Norrköping i allsvenskan. Då namngavs en hel läktarsektion efter Svennis och ett enormt tifo föreställande en ung Sven-Göran Eriksson täckte hemmafansens kortsida.

Rapporteringen från matchen blev också annorlunda och känslosam. Experten Alexander Axén fick torka sina tårar och fick inte fram ett ord då olika Eriksson-minnen från den långa karriären vevades på storskärmarna runt Ullevi och han var inte den ende som blev berörd.

Den som såg minst tagen ut var nog huvudpersonen själv. Eriksson log och vinkade mot alla. 

Samtidigt kunde inte Svennis leende och positiva uppsyn dölja det faktum att han är märkt av sin svåra sjukdom. Han fick ledas in på planen strax före avspark, arm i arm med ytterbacken från IFK Göteborgs storhetstid på 80-talet, Stig Fredriksson. Enligt Discovery, som sände matchen, var det in i det sista osäkert om han ens skulle orka vara med på plats.

Lyckligtvis kunde och orkade han.

För precis som Pär Hansson, en annan fotbollsexpert, mycket lämpligt påpekade så finns det något extra fint i att hylla framstående personer medan de fortfarande befinner sig i livet. Alltför många får motta folkets kärlek först efter sin död.

Svennis arv kommer att leva vidare så länge vi spelar fotboll här i världen. Den i början av karriären både unge och ifrågasatte Torsby-sonen satte svensk klubbfotboll på världskartan då han ledde IFK Göteborg till den sensationella Uefa-cup-titeln 1982. Jag fick själv som ung grabb uppleva flera av fotbollsfesterna på plats på Nya Ullevi.

Att succén med Göteborg inte var slumpens verk bevisade han senare som tränare i klubbar som Benfica, Roma, Lazio och Fiorentina, samt som förbundskapten för Englands herrlandslag.

Värmlänningen hade under sina avslutande tränarår uppdrag på lite mindre glamourösa platser men även om yrkeskarriären kanske inte avrundades på allra finaste sätt kan ingenting förändra det faktum att Sven-Göran Eriksson är en av våra största fotbollsprofiler. Dessutom trevlig, artig och fullständigt prestigelös.