Mer än tusen supportrar till IFK Norrköping fyllde den av AIK tilldelade sektionen på nationalarenan i Solna i söndags och skapade en hygglig utmanare till den enorma ljudmatta som hemmalaget AIK - med mer än 20 000 supportrar i ryggen - levererade.
Efter den usla starten på årets allsvenska hade ”Peking” växlat upp och plockat sköna trepoängare mot Gais, Elfsborg och Häcken. Tuppkammen hade växt och nye tränaren Andreas Alm hade äntligen fått en gnutta arbetsro, samtidigt som den tidigare bitvis beska kritiken mot honom hade ersatts med något slags ”jamen, det här är kanske inte så tokigt ändå.”
Men pålästa AIK blottade svagheter som borde fått tränare Alm och hans adepter att ligga sömnlösa och undra vad fasen som hände.
Om själva spelinsatsen mot Malmö FF i premiären (1-5) av många rubricerades som helt okej, så var raset på Friends av en helt annan kaliber. En mycket värre sådan.
Första halvlek var ett enda långt lidande för gästerna och även om den stora klacken från Norrköping gjorde sitt bästa kan man inte säga att spelarna ute på planen matchade sina högljudda fans. I takt med att baklängesmålen trillade in blev det allt tystare på bortasektionen. När cyprioten Ioannis Pittas på tilläggstid skickade in 3-0 bakom Oscar Jansson suckade många bland oss tillresta östgötar tungt. Pausfikat blev närmast av begravningskaraktär och inte blev det bättre av att de hutlösa priserna på en folköl, en korv med bröd eller lite godis bakom läktaren skar djupa sår i plånboken. Med det sagt: Stämningen var inte direkt på topp inför andra akten.
Två snabba IFK-mål ändrade detta. ”Totte” Nyman och Arnor Traustasson hittade rätt och både hastigt och inte så lite lustigt var det nerv i matchen igen.
Inte för att IFK förtjänade att få med sig något hem men AIK darrade till för ett kort ögonblick innan den svartgula maskinen hackade igång igen.
Jansson fick även i den här halvan plocka ut tre bollar ur egna nätet och IFK Norrköping är därmed det allsvenska lag som släppt in flest mål efter sju omgångar, 18 stycken.
En helt galen blödning som Alm och hans stab naturligtvis måste använda alla tillgängliga resurser för att stoppa.
Jodå, ”Real Malmö” kan visst få stryk. Skåningarna, som inledde seriespelet med sex raka, imponerande segrar, snubblade mot Elfsborg i Borås. Ett resultat som inger hopp hos klubbarna som jagar MFF i tabellen.
Intressant är det också i damallsvenskan där IFK Norrköping fått till en start som lovar mer. Premiärförlusten mot tippade topplaget BK Häcken sved (två baklängesmål på tilläggstid förstörde dagen för tjejerna) men efter den smällen har det Tor-Arne Fredheim-tränade laget samlat ihop sju poäng på sina tre efterföljande matcher.
Till skillnad mot förra säsongen, den första i högsta serien, har IFK-arna fått fart på målskyttet. På onsdagskvällen väntar en av säsongens allra tuffaste bortamatcher, mot regerande svenska mästarinnorna Hammarby i Stockholm.
Nu är jag inte en sån där typ som gläds när olika lag från Linköping misslyckas (till skillnad mot många Norrköpingsbor) men jag måste naturligtvis ändå få undra hur det står till hos LFC.
Ännu har det inter blivit någon seger för Linköping som var med och slogs om SM-guldet så sent som förra hösten.
Är det läge för tronskifte i Östergötland? Håll med om att matchen-i-matchen mellan IFK och LFC ger en extra krydda?