Upplands Väsby mot Arlanda. Den allsvenska fotbollsfamiljen klev in under ett nytt gemensamt tak (stängt) och skapade en lättsam och uppsluppen atmosfär.
Bengalfritt och bekant.
Vem vinner?
Vilka åker?
Det ven nötta frågor som följdes av lika slitna svar.
Malmö FF:s plan var försenat och när Markus Rosenberg, med Lennart Johanssons pokal strategiskt placerad precis bakom sig, redogjorde varför SM-guldet hamnar hos di blåe för tredje året i rad.
Samtidigt berättade Jens Gustafsson att hans lag startar upp där de vill vara.
"Peking" har planat ut uppförsbacken i form väsentliga spelartapp med att envist stampa vidare på en väg de benat ut och som de tror stenhårt på.
Det har kostat mark i toppen. Det har ifrågasatts.
Det har också gjort att Eric Smith, David Moberg Karlsson och för all del Kalle Holmberg kan placeras i facket "etablerade" med de minuter och erfarenheter som lagts i respektive ryggsäck under den tid det skreks allra intensivast efter nyförvärv.
Och som kryddor på en trupp med intressant potential har Simon Thern, Jordan Larsson och Ian Smith plockats in.
De kommer inte att behöva en spark i baken för att prestera.
De måste prestera och leverera.
Thern och Larsson står vid ett vägskäl i karriären och det gäller även till stor del Jens Gustafsson.
Avtalet går ut.
Peter Hunt hymlade inte med att managern är beroende av ett lyckat 2018 för att få ett nytt.
– Han är nog medveten om den trupp han har idag och de investeringar som är gjorda av föreningen. Han har också ett ansvar att leverera, sa IFK-bossen.
Och fortsatte:
– Jag är inte ett dugg orolig att han inte kommer lyckas. Var vi hamnar i det korta perspektivet får vi se men visst har en kravbild på sig. Ingen tvekan om det – precis som alla andra har.
IFK Norrköping gör ett ärligt försök att vara med och bråka med Malmö FF, AIK, Östersund och Häcken.
Jens Gustafsson hade inte samma förutsättningar i Halmstad.
Han hade inte samma press på sig heller och med ett guldlag som köptes sönder under hans inledande IFK-år fanns det en förståelse att inte hans lag kunde tävla fullt ut.
Nu finns inte samma tålamod där.
Allsvenskan, ett blågult massfenomen med trygga grundbultar. En bild som ändrats.
Det gäller definitivt inte längre på tränarsidan.
Nio tränare föll av under eller efter fjolårssäsongen.
Nio av 16.
Står Jens Gustafsson kvar medan majoriteten av kollegorna faller?