1–0-seger borta mot svårspelade Kalmar ser bra ut på pappret – och i tabellen.
Men bakom siffrorna döljer sig en match med många skönhetsfläckar.
Spännade? Jovisst. Men spelkvaliteten var inte vad man hade förväntat sig av två av seriens mer spelskickliga lag.
Det var länge sedan jag såg IFK Norrköping missa så mycket passningar och slå så många långbollar.
Underlaget lär inte ha varit det bästa, Nicklas Bärkroth pratade om en snustorr gräsmatta efter matchen, och det förklarar så klart en hel del, men ändå, IFK gick inte riktigt att känna igen.
Det slogs ”indianare” vid ett flertal tillfällen men Kalmar var inte skickligt nog att kunna utnyttja de möjligheterna.
”Peking” fick inte igång sitt vanliga rull och hade svårt att skapa chanser. Det nybildade anfallsparet med Sebastian Andersson och Kalle Holmberg hade en jobbig eftermiddag. De kämpade och slet men fick inte speciellt mycket uträttat.
Med tid kan de kanske utveckla något bra, men tid är ingenting IFK har just nu.
Ska laget fortsätta slåss om guldet krävs det att anfallarna leverar på samma höga nivå som Emir Kujovic, Christoffer Nyman och Alhaji Kamara gjorde i fjol.
Det är den nivå de måste upp på om IFK ska försvara titeln, och där är de inte nu. Det finns ett frågtecken där som behöver rätas ut.
Däremot imponerar de regerande mästarna defensivt. Nye målvakten Michael Langer har tillfört pondus och lugn där bak och höll nollan för andra matchen i rad.
Där ser IFK ut att ha gjort ett klipp.
Laget har fått klara sig utan mittbacken Jon Gudni Fjoluson ett bra tag nu, men löst det bra. I lördags var det Andreas Hadenius som klev in bredvid Andreas Johansson i mittförsvaret och stängde till.
Det visar att det finns alternativ.