Det var en match som kändes som en tidig vägvisare för IFK.
Med facit på hand var det ett antal frågetecken som rätades ut på Behrn Arena.
3–0 till IFK var helt i sin ordning sett till matchbilden. Med sju poäng efter fyra matcher är laget med i tabellen på allvar och vi behöver kanske inte tjata om den första halvleken mot Djurgården något mer.
En kvart efter slutsignalen sitter jag på läktaren och funderar på vem som var dagens gladaste IFK:are.
Carl Björk kanske, som fick chansen från start och tog den med fysiskt spel och sitt första allsvenska mål? Tvåmålsskytten Samuel Adegbenro? Tränaren Rikard Norling, som coachade med intensitet och verkar få lite arbetsro efter en småstressad start? Eller kanske Oscar Jansson, målvakten som hånades av ÖSK-supportrarnas banderoller men som svarade med en prickfri nolla?
Jo, jag vet. ÖSK har inte gjort ett enda mål på fyra matcher så vi ska kanske vara försiktiga med att hissa IFK. Men det går ändå att ana konturerna av att det är bra grejer på gång i Norlings nybygge. Laget håller ihop både framåt och bakåt och det finns inga uppenbara läckor som behöver tätas.
Söndagens stora fråga, innan matchen, var annars hur IFK skulle klara sig utan Christoffer Nyman. Fjolårets allsvenska skyttekung opererade knäet i vintras och har haft en långsam väg tillbaka. Ett par inhopp har det blivit och det är förmodligen allt vi får se den här vårsäsongen.
Inför matchen sa Norling till IFK:s hemsida att han hoppades att Nyman skulle vara tillbaka om ett par veckor efter sitt bakslag. Hoppades. Om allt går rätt väg alltså.
Det är bara att plocka fram kalendern och konstatera att IFK:s sista match innan EM-uppehållet är den 24 maj.
Med andra ord: vi ska nog inte räkna med "Totte" något mer i vår.
Det är självklart ett personligt nederlag för han själv och en stor missräkning för Norlings plan med hur laget ska formeras.
Men sett till eftermiddagen i Örebro finns det i alla fall hopp. Björk är ingen Nyman, men han är samma typ av spelare. Rivig och oöm, ständigt springande i olika riktningar för att öppna upp försvaret och bana väg för andras löpningar.
Inhoppet mot Halmstad i förra matchen var lika bra och det lär inte finnas någon anledning att ändra på det här konceptet de närmaste matcherna.
Med Björk som centralgestalt kommer också Adegbenros finesser mer till sin rätt, när han kan komma rättvänd och utmana.