Det var hyfsat med publik vid målet när klockan närmade sig midnatt. Det var trubadurer som skrålade, kommunpolitiker som dansade och hela ledningen för Vätternrundan fanns på plats för att stänga årets lopp.

Och den som fick "äran" att vara sist in under målskynket var Judit Söderström från Sollefteå som var glad och trött men också lite förbaskad när hon klev av sin cykel och togs emot av vd Gunilla Brynell Johansson.

– Det har varit ett fantastiskt arrangemang med så många hjälpsamma människor. Men jag är lite förbaskad på de i följebilen som låg så nära hela tiden och ville få mig att bryta. Jag var så nödig på slutet men kunde inte stanna för att uträtta mitt behov för de lyste ju upp hela vägen framför mig. Men till slut stannade jag ändå och struntade i det, sa hon och fick fram ett leende.

Artikelbild

| Judit Sundström från Sollefteå var sist i mål i årets Vättenrunda och intervjuas av speaker Peter Bengtsson.

Hon fortsatte med att berätta att det här var hennes blott andra runda.

– Förra gången var för 32 år sen. Då åkte jag på pappas gamla cykel av samma märke som jag åkte på idag, Peugeot tror jag den heter.

Varför i år igen?

– För att vi var ett gäng hemifrån som skulle åka. Och en tjej kom hit ända från Tjeckien för det här, då var jag tvungen att följa med.

Artikelbild

| Judit Sundström från Sollefteå var sist i mål i årets Vättenrunda och får sin välförtjänta medalj av Sara Andersson.

Hon berättade om att loppet inte riktigt började som de hade tänkt.

– På vägen hit så ramlade en av våra cyklar av bilen och förstördes helt. Men då kunde fantastiska funktionärer här i Motala fixa fram en ny cykel åt henne, mitt i natten!

– Kan då förstå vilka hjälpsamma människor som fixar en cykel åt en okänd människa klockan halv fyra på natten?

Hon knallade några steg och haltade en aning.

– Jag ramlade i depån i Hjo. Jag vet inte vad de höll på med där, men plötsligt sa de att vi skulle stanna men jag hann inte bromsa och slog i backen. Jag fick några skrubbsår och gjorde illa handen. Men det går nog snart över.

Innan hon lämnade målområdet skickade hon med ett löfte.

– Det här är ett fantastiskt arrangemang och jag kommer tillbaka nästa år!