Ett sponsorarbete som inte går på räls. En trupp som är allt annat än välfylld. Muntliga överenskommelser som inte direkt är grundlagsskyddade att hedra. En Tony Zabel som, trots att han förstår att styrelsen agerar med största försiktighet, känner en viss frustration i sin roll som tränare och sportchef, när han enligt egen utsago inte får skriva kontrakt med spelare.
Vita Hästen gjorde sin bästa allsvenska säsong någonsin i grundserien. Vita Hästen blåste på i serien och dubblerade antalet trepoängare över 52 omgångar jämfört med jumbosäsongen innan. Det blåste positiva vindar i föreningen.
Nu blåser det snålt. Lite motvind faktiskt. Så mycket var det värt med det totala ansiktslyftet som var.
Redan innan coronakrisen var klubbens ekonomi inget blomstrande träd. Virusets framfart gör inte att sponsormarknaden är som ett stort fält med pengakassar där Dan Björkman kan spatsera och plocka in femsiffriga belopp till höger och vänster. Att elitlicensen slopas var givetvis en lättnad – annars hade det varit superprekärt – men faktum kvartstår.
Vita Hästen omgärdas av frågetecken.
Utropstecknet som fanns med hela förra säsongen är blott ett minne.
Av spelarna som är officiellt klara för en fortsättning har vi Oscar Masiello (rehabtränar en höft), Jesper Samuelsson (oroas över att en höftoperation kan bli ett måste) och Patrick Blomberg (frisk nu, men var borta så gott som hela förra säsongen med ännu en hjärnskakning).
Det är inte optimalt.
Backduon Albert Lyckåsen och Jakob Stöffling är också presenterade och har båda stor potential på olika sätt. Lägg därtill Karl Påhlsson och Marcus Karlberg som sägs vara klara, så finns det talang i mängder.
Ungt och spännande.
Ungt och opålitligt.
Tony Zabel har sagt det själv. Vita Hästen måste snappa upp ett par unga J20-spelare varje säsong av ekonomiska skäl. I den bästa av världar ligger en ny Linus Andersson i potten. Men det följer också med en risk och skapar ett krav som är nödvändigt att klara av – för att ha en rimlig chans att nå slutspel igen.
Rutin.
Zabel har aviserat att det kan bli en hel del ändringar på backsidan. Det behöver inte vara fel, men desto viktigare blir det då att behålla ganska stora delar av forwardsstommen från 2019/2020. Och då främst spelare med erfarenhet från allsvenskan.
Marcus Eriksson, Kevin Elgestål, Christopher Fish, Filip Cruseman, Jens Holmström och Anton Johansson (är inte ens 22 år, men får dispens).
En vital sextett.
Hur länge vågar spelare vänta på Vita Hästen innan de kritar på ett kontraktsförslag från en annan klubb? Det är trots allt deras försörjning.
Marcus Fagerudd och Emil Lundberg är klara enligt uppgifter, vilket är bra för Hästen. Istvan Bartalis räknar jag bort, vilket är dåligt för Hästen.
Vita Hästen lär fortsätta sin aktsamma bana ett tag till. Jag har respekt för styrelsens låga växel. Men det finns en gräns för när det är dags att växla upp, lite i alla fall. Inte minst för att skapa hopp och förväntan hos supportrarna i stället för oro och rynkade pannor.
Några fler signerade kontrakt måste det väl finnas på kansliet, men som väntas med att offentliggöras?
Efter sommaren blir vi varse om två strategier var rätt eller fel.
Anders Tegnells och Vita Hästens.
Domen kommer att vara hård.