Vita Hästen som är laget som aldrig tappar taget, enligt sin egen klämkäcka melodi, har gjort precis just det. Och varit ganska bra på det ganska länge nu. En resa med stadens hockeylag genom åren är inte enbart en vacker läsning.
Konkursen våren 1996.
Hur man återuppstod, byggde sig upp från division 3 och NSH-96 till att åter vara ett hockeyallsvenskt lag 2014. Firandet i Ljungby. Men längs vägen har det ofta kantats av rubriker om en skakig ekonomi och en kamp för att få det att gå ihop.
Fredag den 31 mars 2023 skriver vi nu in som ytterligare en kolsvart dag för Norrköpingsidrotten där klassikerklubben återigen tvingas ansöka om konkurs för sitt aktiebolag och där framtiden för stadens ishockey just nu känns oerhört oviss.
En sak är ändå säker:
Jag har svårt att se hockeyallsvensk ishockey under överskådlig framtid i Himmelstalundshallen. Vad det handlar om nu är att rädda föreningen på sikt och därmed också ungdomsverksamheten. Där måste fokus ligga nu.
Vita Hästen har i flera år räddats av välvilliga sponsorer med hjärta för klubben, läs inte minst bröderna Mikael och Johan Karlsson och Slättö, och så sent som förra våren klarade man med den hjälpen av att uppvisa ett positivt eget kapital på 2,5 miljoner kronor för att klara elitlicensen.
Nu är allt i spillror och en konkursansökan inlämnad – bara knappt ett år senare!
Jag har noterat många upprörda känslor i sociala medier och i övriga sammanhang och det är inte så konstigt – det här väcker många frågor framför allt och det är även här svårt att skingra tankarna. Jag tycker klubbikonen Marcus Eriksson levererade det allra bäst:
Han sa:
"Det ska bli intressant att se den ekonomiska utredningen från konkursförvaltaren, den kommer jag läsa noggrannt. Vi har inte haft något dyrt lag, vi har haft korta resor och knappt några hotellnätter och det är många klubbar som har haft betydligt mindre folk på matcherna. Ändå går det så illa och det ska inte kunna hända på ett år. Det är pissdåligt och jag hoppas verkligen att det framgår av utredningen hur det kunde bli så här."
Här kommer en del obekväma frågor landa på de styrande.
Som sagt – hur kunde det bli så här? Svaren känns hittills mest luddiga och oklara.
Ansvarsfrågan vilar trots allt tung på både styrelse och klubbchef. Exakt hur stor får kommande utredningar såklart visa men några saker slås jag ändå av:
Varför kommunicerades det här läget inte tidigare? Det känns omöjligt att man inte skulle ha sett vartåt det barkade, i en sund organisation kan det inte ha kommit som en överraskning i januari – förlitade man sig för hårt på de alltid årligen återkommande pengarna från de välvilliga sponsorerna?
Varför drogs det inte i nödbromsen tidigare? Vad har gjorts för att lösa det här? Jag tvivlar inte på att man jobbat hårt i vinter men jag skulle vilja veta mer om vilka åtgärder man faktiskt försökt med förutom att ställa sitt hopp till kommunens välvilja.
Konkursförvaltaren Magnus Nedstrand var med på pressträffen under fredagen på NT och han berättade om vägen framåt nu, där det här är frågor som han kommer att utreda framöver och så småningom kommer alla få de svar som behöver komma fram och upp i ljuset.
För de är många. Hos många.
Under tiden ekar det ödsligt i Himmelstalundshallen – det finns risk att det förblir så länge framöver.