Två målvakter, åtta backar och 14 forwards. Helt lagom vad gäller antalet. Men det är inte mängden spelare som är det mest iögonfallande.
Det är kvalitén.
Anders Olsson får jobba med bättre truppmässiga förutsättningar än föregångaren Tony Zabel. Det råder inga tvivel kring det.
Sen blir hockeyallsvenskan överlag en starkare serie. Vita Hästen mönstrar inget gäng som kommer att glida in på en fjärdeplats. Men det är ett lagbygge som på papperet inte alls ska behöva löpa någon risk att spela negativt kval till våren.
Man kan andas lite.
Vi snackar ett lag som har en god chans att ta sig in på topp tio – vid maxprestation kanske kan knipa en sjätteplats – och det har man inte varit i närheten av de senaste säsongerna efter sjätteplatsen som Tony Zabel och Niklas Czarnecki tog laget till 2019/2020.
Himmelstalundshallen och hockeyn i stan suktar efter ett slutspel efter de två raka placeringarna i ingenmansland.
Det är tydligt att man har velat få in betydligt mer etablerade spelare – på allsvensk nivå – än vad man startade upp med i fjol. På backsidan har den största uppgraderingen skett. Spelare som Anton Björkman, Léon Lerebäck och Alex Brännstam är unga – men kan ligan väl vid det här laget.
Det kunde man inte säga om Philip Alftberg, Jonathan Racine och Brandon Fehd i höstas.
Och då har jag inte ens nämnt Erik Ullman och Andreas Söderberg som är de tunga rekryteringarna i de bakre leden.
I grundseriens sista och avgörande match mot Kristianstad i våras gick Hampus Falk och Jakob Stridsberg (sunda förlängningar ska betonas) in på tre backpar. Den kommande seriepremiären kan det bli så att en av dem blir sjundeback och en förpassas till läktaren.
Det säger mycket om konkurrensen som har hårdnat.
På forwardsidan är det likadant vad gäller erfarenhet från hockeyallsvenskan. Icke etablerade kort som Fabian Ilestedt (lyckades bra), Johannes Nilsson (inte bra) och Ludwig Stenlund (okej) är ersatta och in har pjäser som Sebastian Benker, Victor Öhman och Jens Holmström kommit. De kan du väcka halv tre på natten och de kan gå upp och åka rätt linjer i mittzon.
Tanner MacMaster ska vara en klart lysande stjärna och Jimmy Andersson blir själva symbolen för ansiktslyftet i Vita Hästen.
Allra mest spännande blir det nästan att följa Arvid Degerstedt. Tar den återvändande hemmasonen chansen att bli en ledande och produktiv spelare?
Den svagaste lagdelen på förhand är målvakterna. Då är ändå Adam Ohre kvar. Stärker han sina +++? Kan han rent av jacka upp sig själv till ++++? Och hur lyckas oprövade Tobias Sandberg på allsvensk nivå?
Klart är att de kommer att ha skickligare medspelare framför sig än vad Ohre och Jesper Myrenberg hade i fjol.
Samtidigt som det plockats in mer etablerat på spelarsidan, så är Anders Olsson och Tim Brithén en helt grön ledarduo i landets näst högsta serie. De har gedigen erfarenhet från många andra nivåer och lär vara hungriga som få – men det är inga Joakim Fagervall eller Mattias Karlin vi talar om. Det blir intressant att se hur deras arbetssätt slår ut i Norrköping.
På torsdag har Vita Hästen sin officiella ispremiär, 18 augusti spelas första träningsmatchen borta mot Västerås och 23 september kliver man in i den allsvenska hetluften mot Mora i Dalarna.
Marcus Eriksson och kompani både kan och bör gå till slutspel. De kommer inte att tippas på negativ kvalplats av majoriteten av alla experter och tyckare, något som har varit standard ett tag.
Det är inte naivt – vilket det har varit två år på raken – för supportrarna att hoppas på att bli sjua, åtta i tabellen.
Vilket vore en stor och nödvändig framgång för Vita Hästen.