På väg in till Stallet häromdagen såg jag först Jussi Salo komma rusandes ut, på väg till ett möte. Inne i Stallet höll Fredrik "Grizzly" Eriksson i träningen. Utanför "Himpa" kom Tony Zabel (givetvis med hörlurar i öronen, redo för ett telefonsamtal) och Niklas Czarnecki (på gott humör, skämtade om västerviksdialekten).
Till sist såg jag Mikael Johansson komma gåendes, på skridskor inne i Himmelstalundshallen, ihop med några yngre förmågor. Högst troligt adepter som han ska basa över i J18-laget den kommande säsongen.
Vita Hästens ledarstab består inte av ett gäng lekmän om man säger så. Det nästan svämmar över av hockeykunskap och erfarenhet. Vad pratar nämnda personer om när de inte borrar ner sig i powerplay, tekningsvarianter och hur backen ska agera vid ett 2 mot 1-läge emot sig?
Nåt annat hockeyrelaterat, tror jag.
Klubbchefen Dan Björkman har inte hymlat med att Hästen gjorde en ekonomisk ansträngning när de plockade in Tony Zabel och Niklas Czarnecki, om vi fokuserar på A-truppen, inför förra säsongen. Med det sportsliga facitet på handen gjorde Vita Hästen helt rätt.
Av det jag har snappat upp, så har lyftet varit enormt jämfört med hur det var med sparkade Leif Strömberg vid rodret, sett till arbetssätt. Tabellplaceringarna (14 respektive 6) talar också sitt tydliga språk.
Vita Hästen är inte längre lika iskallt som temperaturen i Stallet.
Hade Linus Andersson fått sin utväxling utan Zabel och Czarnecki? Hade Simon Fernholm tagit det stora klivet? Hade Filip Cruseman återhämtat sig mentalt och blivit en nyckelspelare i allsvenskan? Hade Anton Danielsson växt två-tre storlekar i sitt spel?
Det är möjligt.
Men heller inte självklart.
Jonas Johnsson – Leif Strömbergs föregångare – var ingen dunderhit som huvudansvarig för A-laget heller. Att båda de två herrarna inte jobbar som tränare nu säger något. Med Zabel och Czarnecki har Hästen träffat mitt i prick.
Det går fort i hockey. Kravbilden på Vita Hästen är högre 2020/2021 än om vi backar bandet ett år. I stället för allt att vinna, har nu tränarduon något att förlora. En tiondeplats hade varit fullt godkänt förra säsongen – en tiondeplats skulle ses som ett misslyckande nu.
Det är något att hantera.
Truppen är tunn på officiellt presenterade spelare, men ni som har hängt med i Sportens rapportering under våren och sommaren vet att vi har kunnat avslöja flera pusselbitar som klara, redo att basuneras ut av Hästen. Tony Zabel har också aviserat att det mesta är på plats. Han har gjort ett gediget sportchefs-arbete, och kommer att mönstra ett bra lag trots tappen av nämnda Andersson och Fernholm, plus centernavet Istvan Bartalis.
Det finns emellertid inga garantier för en till framgångsrik säsong. Vita Hästen är i behov av att spelare lyfter sig. Flera av nyförvärven är födda på 2000-talet: Albert Lyckåsen, Jakob Stöffling, Marcus Karlberg och Karl Påhlsson.
Finns det en Linus Andersson-utveckling hos någon eller några i den kvartetten?
Om några ska få fram det, så är det Zabel och Czarnecki.