Marcus Erikssons familj, släkt och vänner var på plats för att stötta honom i matchen mot LHC. Kristoffer Najafi Olsén, Birgitta Engström, Anna-Maria Najafi Olsén, Ester Eriksson, Matilda Eriksson, Arian Anderson, Tima Anderson, Maximilian Anderson, Matilda Ingeson, Titti Ingeson, Ninni Eriksson, Mats Johansson, Ivar Eriksson, Linus Eriksson, Pelle Sävhult, Jan Ingeson och Peter "Firsov" Eriksson var alla på plats.
Han har dominerat i Himmelstalundshallen i två decennier.
På tisdagen var Vita Hästen-ikonen Marcus Eriksson tillbaka i Östergötland och fick trycka till rivalen LHC – i Skellefteå-dressen.
– Det var skönt att vinna igen. Vi hade tre raka torsk innan så det var skönt att det vände nu. Att möta Linköping är speciellt också. Det har man inte gjort på jäkligt länge. Förutom några träningsmatcher har jag nog inte mött dem sen jag var junior, säger han.
Vad kan du säga om relationen till LHC?
– Det är väl klart att det är inte favoritlaget. Det kan man inte säga. Men rivaliteten lever kanske lite mer bland fans. Det finns ju där städerna emellan också och man ser ju rivaliteten även inom fotbollen. Det är väl klart att det är en rivalitet som ska finnas. Sen är det kanske lite långt mellan Hästen och LHC just nu för att det ska bli någon riktig rivalitet där. Men det är väl bara hoppas att det någon gång blir det, 39-åringen som gör sin första säsong i SHL.
Han har spelat i samtliga tolv matcher den här hösten och stått för två mål och tre målgivande passningar.
Det såg ut som att han skulle kunna utöka den poängskörden i tisdagens match i Saab Arena i Linköping. I mitten av tredje perioden, och vid ställningen 2–2 fick han ett utmärkt skottläge och tryckte av men LHC-målvakten Christian Heljanko lyckades rädda.
– Deras målvakt gör en bra reflexräddning. Det var väl lite otur. Det hade varit jäkligt skönt att göra mål. Det kan man inte sticka under stolen med, säger Marcus Eriksson.
Efter matchen möttes han upp av familj, släkt och vänner utanför omklädningsrummet. Det var ett rejält gäng som letat sig dit för att se honom.
– Det är klart att det är speciellt att spela inför dem. De sitter väl hemma och kollar de flesta matcherna på tv, men det är klart att det är speciellt att de för se en spela i SHL. Otroligt kul att det var så många som var här.
Frun Matilda och barnen Ivar, 15, och Ester, 18, var några av de som var där för att stötta och få se "Macke" spela SHL-hockey. Att han får chansen på den högsta nivån i Sverige vid 39 års ålder är förstås något extra.
– Det är häftigt så klart. Vi är alla stolta över honom. Man ser att det är en riktig temposkillnad. Han har fått jobba de här matcherna men jag tycker sakta men säkert att han kommer in i det. Det märks att det är skillnad, säger Matilda.
Marcus Eriksson möttes upp av frun Matilda och barnen Ivar och Ester efter matchen.
Skellefteå anlände till Östergötland redan på måndagen så Marcus Eriksson laddade upp inför sin match med att titta på sonen Ivar som passande nog var och spelade ishockeymatch i Linköping på måndagen.
På tisdagen var det sedan omvända roller.
Hur är det att se pappa i Skellefteå-dressen nu efter alla år i Vita Hästen?
– Det är svårt att se vem det är ibland. Man är ju van vid det röda, säger Ivar.
När han och Ester får frågan om de är stolta över pappa stämmer de in i ett unisont "ja".
– Det är kul att se honom här. Jag tycker han gjort det helt okej under hösten. Han har ju gjort en del poäng. Man var ju lite nervös för hur det skulle gå, säger Ester, som själv spelar fotboll i Smedby AIS.
Marcus Eriksson var nära att bli målskytt mot LHC men fick lämna isen i Saab Arena utan poäng för egen del.
Just att vara ifrån familjen har varit den största utmaningen under säsongen menar Marcus Eriksson. Ifjol spelade han i Södertälje i allsvenskan, men kunde fortfarande bo kvar hemma i Norrköping. Att spela för Skellefteå 90 mil bort är så klart något helt annat.
– Det är klart att det är tufft. Det är det. Man är van vid att vara med i vardagen och träffa familjen varje dag. Det är väl det som är tuffast. Att inte få träffa dem varje dag. Absolut, säger Macke.
Hur är livet som SHL-spelare?
– Det är väl bra tycker jag. Det är klart att det är skillnad mot det man är van vid. Det är en nivå upp. Det har tagit tid och jag är fortfarande inte fullt uppe i allting. Man jobbar dagligen med att komma in i det och bygga vanor så att saker sker automatiskt. Vi spelar ganska annorlunda i många delar av spelet mot vad jag gjort tidigare.
Vad har varit den största omställningen?
– Det största är väl att vi pressar på ett annat sätt än vad jag gjort förut. Vi är väldigt intensiva i pressen och ska försöka vinna tillbaka pucken tidigt. I Hästen och delvis även i Södertälje har jag mer varit van vid att ligga på rätt sida och inte försöka gå bort sig. Sen är alla är lite bättre nu och det går fortare med pucken så det blir ett annat tempo. Alla är lite smartare, lite bättre. Det är tufft men kul, säger Marcus Eriksson.