Matchklockan visade 19.55 i tredje perioden och Vita Hästen låg under med 1–3 borta mot Västervik.
Hemmapubliken jublade, de tillresta supportrarna från Norrköping hade mer eller mindre gett upp och Vita Hästen skulle för ovanlighetens skull lämna en match i division 1E med noll poäng.
Trodde alla.
När tredje perioden var över stod det 3–3 på resultattavlan.
Vad var det som hände den där novemberkvällen 2012?
Här är historien om den makalösa upphämtningen.
Det var Västerviks match från början. Smålänningarna tog inte bara ledningen, de skrinnade ifrån till 3–0 efter mål av Joakim Englund, Eric Przepiorka och Ragnar Karlsson. En Erik Rosén-reducering i slutet av andra perioden gav dock hopp till Patrik Klüfts manskap.
Och Vita Hästen låg på. De skapade oro, skapade chanser, men förmådde inte att överlista Reid Ellingson i VIK-kassen. När flaggorna vajade som mest i hemmaklacken, så kom till slut 3–2 genom Tomas Wallgren.
Tid: 19.56.
Hemmalaget såg inte alltför nedstämt ut. Fyra sekunder kvar och tekning i mittzon. Att Vita Hästen skulle göra ett mål till fanns liksom inte på världskartan.
– Det var kört, så kände alla. Vi tyckte att det var lite skönt att få ett tröstmål. Men vi såg det som just enbart ett tröstmål och inget annat, säger Tomas Wallgren.
Spelarna ställde upp för tekning.
Sedan gick allt snabbt.
Och allt som gick snabbt gick Vita Hästens väg.
– Jag sa till mina lagkamrater att åka allt de kunde rakt fram. Jag ville ha två spelare som startade till höger om mig. Det var dit jag skulle försöka att få pucken efter tekningen. Det var ju lika bra att ge det en ärlig chans fast det kändes hopplöst, säger Tomas Wallgren som gjorde två säsonger i Vita Hästen mellan 2011 och 2013.
– Sedan minns jag att jag blev överraskad över Västervikscenterns agerande vid teket. Han försökte dyka på pucken vilket gjorde att jag hann få till en bra träff på pucken. Därefter studsade pucken över någon klubba eller skridsko och helt plötsligt var vi två mot noll i stort sett. Det var otroligt. Jag tror att Västerviksspelarna var paralyserade eller något, säger Tomas Wallgren.
VIK-spelaren som tog tekningen var Niclas Heed och han minns det så här:
– Allt som kunde gå fel för vår del gick fel. Jag missade helt i tekningen och blir som en sköldpadda. Jonas Ström visste inte vem av de två spelarna på sin sida han skulle hålla, Sebastian Owuya hamnade på mellis, Joakim Englund fick strul på sin kant och Andreas Bergström sticker rakt fram för att göra ett mål till framåt.
Uppskattningsvis en tiondel innan slutsignalen ljöd slog Jimmy Andersson in 3–3 på pass från Jesper Samuelsson. En mirakulös upphämtning var fullbordad. Spelarna i Vita Hästen trodde knappt att det var sant.
Hur upplevde du allt från din position, du såg ju allt framför dig efter din tekningsvinst?
– Jag kommer ihåg att jag faktiskt hann tänka på om vi skulle hinna få till ett avslut eller ej. Att det sedan gick vägen var sanslöst. Det är det sjukaste jag har varit med om inom hockeyn. Just att det var under de sista sekunderna i tredje perioden gjorde det ännu mer speciellt, det hade inte varit samma sak om det varit i första perioden.
Västervik tog sig samman och vann sedan matchen efter straffar. Det bekom dock inte Vita Hästen och Tomas Wallgren som i stort sett redan hade säkrat seriesegern.
– Vi hade inte lika mycket att spela för som Västervik. Och vi var ju jätteglada över upphämtningen. Jag har aldrig varit med om något liknande, och heller inte hört talas om någon som varit med om något liknande, säger Kalixbördige Tomas Wallgren som de tre senaste säsongerna har varvat ner med spel i division 3 med Valdemarsvik.
– En del frågar ju om det ens ska vara rimligt att göra två mål inom loppet av fyra sekunder. Tydligen, så är det så. Och det är ju den mänskliga faktorn också. Tiden kanske sattes igång några hundradelar för sent vilket gjorde att vi hann, jag vet inte, säger Wallgren och avslutar.
– Men det där är något jag kommer att minnas hela livet.
Säsongen i stort då? Vita Hästen vann grundserien, 15 poäng före tvåan Vimmerby. I allettan södra blev det också serieseger, tre poäng före Olofström.
I play off slogs Kiruna ut och i kvalserien slutade Hästen på fjärde plats, tre respektive sex poäng bakom Karlskrona och Björklöven som nådde allsvenskan.