De första skären i nygamla hallen fick göras utan större delen av laget. När Vita Hästen tog en träningsledig dag efter segern mot Troja/Ljungby var det en kvartett som körde lite extra under assisterande tränare Mikael Johanssons ledning.
Nyförvärven Rihards Marenis (spelklar i veckan), Jimmy Andersson, Lukas Flygt som är på väg tillbaka från sin skada samt Elliot Lorraine.
Hur känns det att vara tillbaka?
– Jättebra. Det är lite nytt, men det ska bli skitkul, säger Jimmy Andersson.
32-åringen är utlånad från Linköpings HC från och med den här veckan. Därmed också tillbaka i hallen där han gjorde fyra säsonger 2009–2013. Då svarade han för 171 poäng totalt (155 i grundserien och 16 i kvalen) innan han flyttade vidare till Karlskrona och därefter Linköpings HC i SHL.
Den här hösten har det dock blivit skralt med speltid.
Blev det snabba ryck med utlåningen?
– Ja, det blev det väl, sedan är det en jättebra lösning för alla parter, förutsatt att Hästen vill att jag spelar här. För mig är det kanon, jag bor ju här i Norrköping och har gjort det hela tiden så det föll naturligt.
Du har med andra ord en bra relation till Norrköping och Vita Hästen?
– Ja, jag har varit uppe här många gånger och sett många matcher, svarar Jimmy Andersson efter att ha snörat av sig skridskorna efter sitt första träningspass i återkomsten.
När du kom hit förra gången var du ung och på väg upp, vad betydde åren i Hästen för dig?
– Jättemycket. Det var här någon form av karriär tog fart. Jag var lite halvt vilsen där ett tag när jag kom men det gav mig mycket. Vi hamnade två år i kvalserien och två gånger torskade vi i playoff 3.
Förutom mer rutin, är du en annorlunda spelare nu mot då?
– Både ja och nej. Min spelstil har hängt kvar, det är den som har gjort att jag har kommit dit jag har gjort. Sedan har jag haft en lite annan roll i LHC nu så jag får väl kanske försöka väcka lite gamla minnen till liv här igen.
I LHC har Jimmy Andersson inte fått så mycket förtroende av tränaren Klas Östman den här hösten. Han har varit ombytt i 13 matcher men hittills inte gjort några poäng.
Besviken att det inte har blivit mer i LHC?
– Ja ... alltså, det vore konstigt att säga att man är nöjd. Men det är som det är. Jag känner att jag behöver spela och kan jag inte göra det där just nu så är det perfekt att göra det här. Det här är tills vidare, sedan får vi se. Vi tar en dag i taget, det blir så eftersom det inte riktigt ligger på mitt bord.
Har du koll på gänget här i Vita Hästen?
– Absolut. Jag har inte sett allt men mestadels har jag sett dem. Det har varit lite upp och ner, men jag tycker det ser bättre ut än vad jag hört. Det är så när man börjar hitta rätt i en säsong. Vad har det spelats, 15 matcher? Det är 52 totalt, och det skriks ofta väldigt fort. Nu har man tre segrar i ryggen och är helt plötsligt på slutspelsplats. Det går fort, om vi kan bygga vidare på det ser det bra ut.
Hur är din form efter den här hösten?
– Den hade kunnat vara bättre, det kommer kanske att behöva ta lite tid att komma in i det. Som för alla spelare, det är ett nytt lag och nya spelare att spela med. Man måste spela in sig. Man ska inte förvänta sig stordåd direkt men man kan hoppas på det.
Vad har Tony Zabel (tränaren) sagt om din roll och vad han förväntar sig?
– Just nu stannar det mellan han och mig. Det är bäst så.