Man ska väl inte dra någon säsongssummering efter två matcher men hittills är årets upplaga av Vita Hästen ruskigt sega ut från startgrinden.
Mot Mora i premiären (som ändå slutade lyckligt) var det rena översköljningen i 20 minuter innan Hästen hittade in i matchen.
Mot Almtuna räckte det med 5.35 innan det stod 0–3 på tavlan.
Det kan man snacka om antiklimax när alla hade pumpat upp sig inför gratismatchen som lockade 3 449 till "Himpa".
Det kändes som det både var gummiarmar och gummiben när Almtuna tog för sig av gästfriheten som dukades upp.
Jag vet inte om det var aktuellt att byta ut Jesper Myrenberg redan då men så blev det i alla fall inte.
Vita Hästen lyfte sig efter det och annars hade det blivit en riktigt sorglig afton för alla supportrar som äntligen fick gå på hockey utan restriktioner. Reduceringarna droppade in och när Elliot Lorraine tryckte in 4–4 i mitten av den tredje perioden var det vidöppet läge.
Men slutet blev grymt. Vita Hästen kunde aldrig göra en slutspurt på grund av egna utvisningar. Först åkte Erik Borg på en tvåminutare och det följdes upp med Hampus Olssons matchstraff, som Almtuna utnyttjade pardonlöst.
Tung förlust, så klart, men det känns ändå som det går att ringa in ett Vita Hästen-DNA redan nu.
Tony Zabel och ledarna är självklart inte nöjda med bjudningarna bakåt och de slappa starterna. Men hjärtat och tävlingsinstinkten tror jag inte det klagas på. Det är ett nykomponerat gäng som täcker skott och åker hela vägen in i sargen.
Det hade kunnat räcka hela vägen den här gången också, även om Almtuna var det bästa laget totalt sett över 60 minuter.
Man får hoppas och tro att kvällen ändå gav mersmak för storpubliken efter ett och ett halvt års kruttorr coronavandring i öknen. I nästa hemmamatch väntar självaste HV71 och det borde borga för en skön anstormning på läktarna även då. Då är det definitivt inte läge för spelarna att stå och halvsova när matchen drar igång, det kan jag garantera.
Slutligen: kvällens varmaste stund kom strax före nedsläpp. Den evige materialaren och Hästen-profilen Ulf "Uffa" Eklöv, som gick bort ifjol, fick en värdig hyllning. Ordföranden Rickard Rauge talade sig varm om Uffa innan porträttet av honom hissades upp i taket bredvid.
Uffa hade älskat dramat mot Almtuna, men jag kan nästan höra hans buttra mumlande från himlen över det bittra slutet.