Kenny Wiis: Ett bevis för att Vita Hästen måste kavla upp ärmarna

Styrelsen hade inga medel för att värva in nytt och funderade på att sälja Rihards Marenis och Colby Sissons. Man hade goda ekonomiska skäl för det. Sportsligt var det ju rena koleran, men det finns en föreningsmässig aspekt också, att få någorlunda ordning på en härjad ekonomi.

Då kom Karlssons in i leken och för Vita Hästens del blev det en jackpot.

Det hade kanske, på ett heroiskt sätt, kunnat gå att hänga kvar utan Gints Meija och Nerijus Alisauskas, och med Marenis och Sissons i andra tröjor. Men det hade garanterat blivit negativt kval och ja, en bäst av sju-serie mot ett bredare Troja-Ljungby hade blivit jättesvårt, med en degradering som en trolig utgång.

Arvid Degerstedt hade fått utrymme att göra både ett mål eller två mot ett brandskattat Hästen-lag.

Så som det blev ger Vita Hästen en liten, liten chans till slutspel (viktigt), men framför allt en ökad möjlighet att undvika det negativa kvalet (ännu viktigare).

Och viktigast av allt: Det ger en markant ökad chans att överleva en eventuell kvalduell mot Troja.

Vita Hästens sena satsning – det får man benämna det som – möjliggjordes tack vare Johan och Mikael Karlsson. Deras initiativ och ekonomiska tillskott till klubben kan visa sig bli helt avgörande på kort sikt. Jag vet vilka som borde bjudas på öl av supportrar i Himmelstalundshallen.

Samtidigt: Att Vita Hästen övervägde att sälja Sissons och Marenis, det skickar en signal. En signal om att ekonomin är illa däran. Ordföranden Rickard Rauge gör inga Joakim von Anka-dyk i miljontals mynt. Det är tunt på kontot. Något man förvisso har vant sig vid vad gäller stadens ishockeyklubb som har haft ekonomiskt trubbel otaliga gånger sedan 90-talet och framåt.

Att det ekat tomt i kassan i dag beror till viss del på coronapandemin som har legat som ett mörkt moln över verksamheten i nästan två års tid. Men det går inte bara att skylla på det. Man måste ha kalkylerat med att det skulle bli restriktioner även den här säsongen, annars är det bra naivt.

Vita Hästen står inför en utmaning att bygga upp sunda finanser, som är hållbara i hockeyallsvenskan. Jag säger inte att de ska få en Björklöven- eller Västerås-ekonomi över en natt. Det är ishockeystäder som ligger flera steg före på många punkter. Men det går att kräva en ekonomi i hyfsad balans utan att man ska behöva gå ut med (nästan årliga) skrivelser om att stöttning behövs på den punkten.

Rickard Rauge säger att rekryteringen av en ny klubbchef är prioriterad, och att det är av största vikt att man prickar rätt där. Den personen ska lägga stort krut på att få växla upp intäkterna. Det är klokt. Värvningen av en klubbchef är viktigare än vilken måltjuv, målvaktsfantom eller backklippa som helst inför nästa säsong.

Vita Hästen har ett stort jobb framför sig på isen under resten av säsongen.

Utanför isen måste blåstället också på.