Det var borta mot Tingsryd 27 december som Jimmy Andersson äntligen kunde svida om till matchtröjan igen. Därefter har han deltagit i ytterligare två omgångar.
– Det har varit upp och ner för mig. Alltså, kroppen känns ju bra. Sen är det allt annat som är ner, säger Jimmy Andersson.
Vad tänker du på?
– Det tar ju en stund att komma in i det. Jag hade väl hoppats och trott att det skulle gå fortare...men jag jobbar på.
Frustrerad och irriterad?
– Klart man blir det. Men alltså, det är för en match. Det går inte att vara det hela tiden. Nu är det en ny match på fredag och då får jag ta den för vad det är.
Även om Jimmy Andersson är allt annat än belåten med hur spelet på isen har yttrat sig personligen, så gläds han åt att inga nya bakslag har drabbat honom kroppsligt.
Förutsättningarna finns att 33-åringen ska kunna nå sitt bästa jag.
– Laget har ju en känsla, och jag har ju en känsla när jag sitter och tittar på matcherna. Sen vill jag på nåt sätt vara med och bidra, och så funkar det inte. Då hamnar man i en liten spiral. Sen är det så – att får man ett break på två månader mitt i säsongen – så tar det lite tid. Det är väl det att man själv vägrar erkänna det. Jag försöker lura mig själv varje dag att det känns bra. Det gäller att fortsätta med det, säger Jimmy Andersson.
Forwarden har höga krav på sig – både från publik och sig själv.
– När jag var här förra året så var det nånstans kravlöst. Jag åkte hit för att komma i form och ha kul. Nu har jag ett helt annat upplägg och ansvar. Jag bryr mig, säger Jimmy Andersson som menar att det för Vita Hästens del handlar om att hitta en jämnare nivå över hela matcher för att nå slutspel.
– Gör vi inte det, så kommer det att bli mindre bra. Det är bara att titta på senaste matchen. Vi blir straffade på några misstag, och då förlorar vi. När vi spelar bra så är vi riktigt bra och kan rå på de flesta lagen i serien.
Du själv söker nåt annat än ett mål för att komma igång för fullt?
– Skulle jag göra mål, så är det en bonus. För egen del vill jag mer hitta mig själv, hitta rytmen, hitta lagkamrater. Där har jag en bit kvar. Det är bara sanningen. Jag kan inte vara jättenöjd.
Det är fler matcher som är medicinen, eller hur mycket går att träna sig till det där?
– Egentligen helt och hållet matcher. Tre matcher i veckan hade varit perfekt för mig. Men det är det inte just nu, så då får jag försöka träna.
Det bultar ett Vita Hästen-hjärta inuti dig?
– Verkligen. Det har det gjort i alla år sen jag försvann för många år sedan. Jag lägger mycket vikt i hur vi spelar, hur det går för föreningen. Jag vill att det här ska bli bra. Jag lägger mycket energi på att bry mig.
Fint.
– Jo, men när det inte går som man vill så kan man bli lite frustrerad.