Ibland blir det för mycket av det goda. Så var det för systrarna Wåhlin och handbollen. Ett uppehåll senare är de nu tillbaka med full motivation. – Det är skitkul just nu, säger Thea.
De är systrar, Thea och Anna Wåhlin. De är lika, pratar i mun och avslutar varandras meningar. Småpikar varandra och skrattar mycket. De både brinner för handbollen, pratar om tjusningen med sporten och om att spela i samma lag.
Under uppväxten kretsade allt kring handbollen. Thea läste handbollsprofil på gymnasiet, det var träningar och matcher. Suget och motivationen försvann. Hon valde att ta en timeout, flyttade utomlands för att jobba och resa. När flyttlasset gick hem till Norrköping sommaren 2013 återkom suget.
– Nu är jag motiverad igen, det är kul att spela igen, säger hon.
Även lillasyster Anna gjorde samma resa, tog en timeout för att hitta motivationen igen.
Och för första gången spelar systrarna Wåhlin tillsammans i samma lag – i NKIK i division 2.
– Vi kom tillbaka ifjol och spelade då i division 3. Klubben valde att gå ner i trean för det kom många yngre spelare upp, säger Thea.
– Vi var för bra, vi tände aldrig riktigt till. Det är roligare med tuffa matcher, att ha något att spela för, säger Anna.
NKIK vann trean och gick direkt upp till division 2. Den 27 september drar serien igång och NKIK ställs mot Vadstena på bortaplan i premiären.
– Laget känns bra, vi har potential, säger Anna.
– Vi har nya tränare i Bosse Magnusson och Rorbet Krantz. Det blir mer fokus i år och jag hoppas på jämnare matcher, säger Thea.
Thea och Anna har aldrig tidigare spelat tillsammans i något lag. Men redan efter en säsong hittar de varandra på planen.
– Vi vet var man har varandra i försvarsspelet, hur den andra fungerar och kan varandras spelstilar, säger Anna.
Dessutom finns en annan stor fördel:
– Vi kan smälla på varandra på ett helt annat sätt på träningarna, jag vet att Thea kan ta smällarna, skrattar Anna.
De pratar om att det också är lättare att ta ur frustration och trötthet på varandra, att det är svårt att ta peppande ord på rätt sätt när det kommer från syrran. Kommunikationen sinsemellan blir också rakare.
– Jag får ärliga svar av syrran, jag kan ta att hon säger att jag gjorde dåligt val eller att jag skulle ha gjort något annorlunda, säger Anna.
– Det är lättare att höra det av syrran än någon annan, hon vet ju vad det handlar om, säger Thea.
Att dela detta med sin syster är en fördel, främst efter matcherna. När matcherna ska analyseras, det delas tankar och kommer på idéer för att kunna vara ännu bättre i nästa match.
Vid sidan av handbollen pluggar de. Thea läser den treåriga utbildningen Samhällets logistik på universitetet i Norrköping. Anna är färdigutbildad massör i november. De säger att handbollen var som viktigast under uppväxten, att vara handbollsspelare var en identitet.
– Det var skönt med en struktur och rutin kring matcher, träningar och läxor, säger Anna.
– Handbollen har alltid varit förknippat med kompisarna, var man trött och inte sugen att träna så åkte man dit och fick skratta med kompisarna, säger Thea.
Men i dag finns annat i livet som är viktigare än handbollen för systrarna Wåhlin.
– Handbollen är viktig men jag är inte beredd att offra så mycket som behövs för att nå framgång, säger Thea.
– Men jag är en tävlingsmänniska, gör inget halvdant på träningar eller i matcher. Jag behövde den där pausen, handboll är skitkul igen, säger Thea Wåhlin.
hoppas på ett lyft för handbollen i Norrköping. damerna i division 2, herrarna också gått upp i tvåan.
Fotnot: De övriga delarna i artikelserien publicerades den 23/7, 30/7 och 2/8.