Efter slutsignalen vinkade klubbchefen Magnus Karlsson till sig Janne Andersson. De möttes i en segerkram samtidigt som tvåmålsskytten Emir Kujovic hälsade på polarna som just sett honom sänka sitt gamla lag med två mål.
Peking Fanz tackade spelarna med sång och applåder. På resultattavlan lyste HBK–IFK Norrköping 0–3.
Kamraternas första allsvenska bortaresa 2015 summerades rätt så väl där och då. En urladdning med lyckligt slut. 3–0. Tre poäng. Gräver vi lite djupare så var det faktiskt en utspelning. En bit in i andra halvlek fick inte det uppgivna hemmalaget låna bollen. Det var knäpptyst på Örjans Vall och bara ett lag på planen.
IFK tog vid där de slutade mot Örebro. Drog i gång samma fina kortpassningsspel, malde på och låg rätt i defensiven men det fanns en väsentlig skillnad. Den här gången hittade de rätt i avsluten. Filip Dagertål fick förvisso bara halvträff med pannan men bollen letade sig in i nätmaskorna när matchklockan visade 44 minuter. Självklart bästa tänkbara slut på första halvlek för Peking. I andra tog IFK över fullständigt. Kontringen och Emir Kujovic-avslutet till 2–0 var ett skolexempel. Samma IFK-forward var iskall när han satte trean på straff.
Jag frågade Janne om han trodde att hans lag hade det här i sig redan nu. Det blev en längre utläggning av IFK-managern som landade i att han har en skön mix. Dagerstål, Wahlqvist, Tekie med sin sköna framfusighet kan luta sig mot jättarna Johansson och Sjölund. Det är inga nyheter eller något överraskande.
IFK:s förhoppning är att kidsens utveckling ska fortsätta och lyfta Kamraterna till ett bättre och roligare 2015 och två matcher in i serien är de krav som ser ut att sporra hela laget.
Och när vi ändå är inne på krav. Med bombsäkra 0–3 på resultattavlan, när de tre poängen redan var inpackade i bussen for IFK-managern upp bänken. En indikation på att IFK-spelarna redan klivit av planen gillades inte av Andersson.
– Helvete, vakna till liv här nu, gormade han.